Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett oväntadt bakslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en lång dag. För hvar gång en
knackning hördes på dörren eller ljudet af hastiga
steg utanför på gatan inbillade jag mig, att det
antingen var Holmes, som kom tillbaka, eller något
svar på hans annons. Jag försökte läsa, men
mina tankar vandrade oupphörligt från boken till
vårt sällsamma företag och de båda, hvarandra
så olika skurkar, vi förföljde. Kunde det väl,
undrade jag, vara någon väsentlig lucka i min
kamrats räsonnemang? Stod han kanske under
inflytande af något oerhördt själfbedrägeri? Var
det icke möjligt, att hans verksamma och
spekulativa hjärna byggt upp hela denna vilda teori
på felaktiga förutsättningar? Jag hade aldrig sett
honom få orätt, men äfven det skarpaste hufvud
kan ju ibland misstaga sig. Han kunde lätt, tänkte
jag, förledas att begå ett fel genom öfverförfiningen
i sin logik, genom sin förkärlek för en
invecklad och bisarr förklaring, äfven när en
enklare och hvardagligare låg närmare till hands.
Men å andra sidan hade jag själf sett bevisen
och hört skälen för hans slutledningar. När jag
blickade tillbaka på den långa kedjan af besynnerliga
händelser, af hvilka många voro i sig själfva
obetydliga, men alla pekade i samma riktning,
kunde jag icke dölja för mig, att äfven om
Holmes’ teori var oriktig, måste sanningen vara fullt
ut lika öfverraskande och sällsam.
Klockan tre på eftermiddagen hördes en
högljudd ringning och en myndig röst nere i
förstugan, hvarpå till min förvåning ingen mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
