Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ett oväntadt bakslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än själfve mr Athelney Jones visades upp till mig.
Men han var nu mycket olik den bullersamme
och öfverlägsne målsman för det praktiska
förnuftet, som så tillitsfullt tagit hand om saken i
Öfre Norwood.
Hans utseende var nedslaget, och det låg
något blidt, nästan urskuldande öfver hela hans
uppträdande.
»God dag, sir, god dag,» sade han. »Mr
Sherlock Holmes är utgången, hör jag.»
»Ja, och jag vet icke, när han kommer igen.
Men kanske ni vill göra er besvär med att vänta.
Slå er ner där i stolen och försök en af de här
cigarrerna.»
»Tack, jag tror verkligen, jag skall vänta
en stund,» sade han, torkande sig i ansiktet med
en röd silkesnäsduk.
»Och litet whisky och sodavatten?»
»Nå ja, ett halft glas. Det är förskräckligt
varmt för att vara den här tiden på året, och jag
har haft så mycket, som förargat och tröttat ut
mig. Ni känner min teori rörande det där
Norwoodsmålet?»
»Ja, jag mins, att ni uttalade en sådan.»
»Nå, jag har blifvit tvungen att tänka om
en gång till. Jag hade dragit mitt nät tätt
omkring mr Sholto, sir, då han tvärt kilade ut ur
det genom ett litet kryphål. Han var i stånd
att bevisa ett alibi, som icke kunde dragas i
tvifvelsmål. Från det ögonblick han lämnade sin
brors rum, var han aldrig ur sikte för den ene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
