Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 10 CHARLES DICKENS
som kunnat sköta honom, och icke legat mol ensam
till sin sista suck.
— Ja, det är mycket rätt, tillade mrs Dilber. — Det
skedde honom rätt, som det skedde.
— Jag skulle velat att det skett honom än värre,
fortfor hustrun, och jag skulle sannerligen icke gjort
mig samvete av att taga bort ännu mera, om det varit
möjligt. Öppna knytet nu, gamle Joe, och säg mig,
vad det är värt. Tala utan omsvep. Jag skäms icke
för att vara den första och har ingenting emot att de
andra höra på alltihop. Vi visste nog, innan vi rå-
kades här, att var och en tagit för sig. Det är ingen
synd. Öppna knytet, Joe!
Men de bägge andra voro för artiga att medgiva
det; och mannen i den luggslitna svarta rocken bredde
först ut sitt rov. Det var icke synnerligen betydligt.
Ett eller ett par petschaft, en pennask, ett par skjort-
knappar och en bröstnål av ringa värde, det var allt-
ihop. Var persedel mönstrades för sig och värderades
av gamle Joe, som med en kritbit skrev upp på väggen
den summa han var benägen att giva därför och adde-
rade ihop alltsammans, när hans kund icke hade mera
att lägga fram.
— Där är er räkning, sade Joe, och jag ger er inte
en styver mer, om jag ock skulle bli levande kokt.
Vems tur kommer nu?
Mrs Dilber trädde fram. Sänglinne och handdukar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
