Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 111
några klädespersedlar, två gammalmodiga silverteskedar,
en sockertång och några omaka stövlar. Hennes räk-
ning uppskrevs likaledes på väggen.
— Damerna betalar jag alltid för mycket. Det är
min svaga sida, och den kommer väl att bringa mig
till tiggarstaven till slut, sade gamle Joe. Här står
er räkning. Begär ni ett öre till och vill låta handeln
bero på det, så ångrar jag att jag varit så frikostig,
och drar ifrån ett par kronor.
— Och nu kommer 22227 knyte, Joe, sade den andra
kvinnan.
Joe lade sig på knä, för att bättre kunna lösa upp
det, och sedan han arbetat sig igenom åtskilliga knutar,
drog han till slut fram en stor, tung rulle av något
mörkt tyg.
— Vad är det här? sade han. Sängomhängen!
— Ja, sade kvinnan leende och lutade sig fram med
korslagda armar; ja, sängomhängen!
— Ni tog väl inte ned dem med ringar och allt,
medan han ännu låg kvar där?
— Visst gjorde jag det. Varför inte? frågade
kvinnan.
— Ni kommer nog att gå långt en gång, anmärkte
Joe.
— Åja, nog tar jag för mig när jag kan få, och
hälst från en sådan människa som han, det lovar jag Joe,
svarade kvinnan kallt. — Spillinte olja på yllefiltarne där!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
