Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN YULSÅNG PÅ PROSA 117
den summan, så skulle det ändock vara bra stor otur,
om vi uti hans arvinge skulle finna en lika hjärtlös
och hård borgenär. I natt kunna vi sova med lättare
hjärta, Caroline.
Ja, deras hjärtan voro lättare. Barnen tystnade,
samlade sig kring föräldrarne och lyssnade uppmärk-
samt på det varav de litet förstodo, men deras ansikten
klarnade. Detta hem hade blivit lyckligare genom den
mannens död. Den enda känsla som blivit väckt genom
hans död, var en känsla av glädje.
— Låt mig nu se någon ömhet i samband med ett
dödsfall, sade Scrooge, eljest kommer det mörka rum
vi lämnade att alltid sväva för min ögon.
Anden förde honom genom flera för Scrooge bekanta
gator; och Scrooge såg sig omkring där och var, för
att få syn på sig själv. Men han fann sig ingenstädes.
De trädde in i Bob Cratchits hus, samma bostad, som
han besökt med den förra anden; och där såg han
modern och barnen sitta omkring elden.
De sutto tysta. Alldeles tysta. De små stojande
Cratchits sutto stela som statyer i ett hörn och tittade
upp på Peter som höll en bok framför sig. Modern
och Hennes döttrar sydde, men icke ett ord växlades
dem emellan.
— Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland
dem.
Var hade Scrooge hört dessa ord? Drömt dem hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
