Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.J UTFLYGT NORR OM CAP FRIO. 21
80-faldt, de senare 320-faldt. Betet underhåller en vacker boskaps-
hjord och skogarne äro så fulla med villbråd, att ett rådjur hade
dödats dagligen de tre föregående dagarne. Detta öfverflöd på
fodoamnen visade sig äfven om middagarne, då, om ej borden
dignade, gästenm helt visst gjorde det; ty man väntar att en
hvar ater af hvarje rätt. Då jag en dag, såsom jag tänkte, hade
gjort en noggrann beräkning att intet skulle skickas ut, utan att
smal!:a det, sa framburos än ytterligare till min stora
förfäran en stekt kalkon och en gris i hela sin lekamliga verk-
lighet. Under^ måltiden hade en person fullt göra med att jaga
ut ur rummet åtskilliga gamla hundar och ett dussin små svarta
barn, hvilka passade på hvarje tillfälle att smyga sig in tillsamman.
Så länge man kunde jaga från sig tanken på slafveriet, var det
nagot utomordentligt förtjusande i detta enkla och patriarkaliska
lefnadssätt, med dess fullkomliga afskildhet och oberoende af den
öfiiga verlden. Så snart man ser någon främling anlända, börjar
man ringa med en stor klocka och vanligen aflossas någon liten
kanon. Tilldragelsen bebådas sålunda för klippor och skogar, men
också ^ endast för dem. En morgon gick jag ut en timme före
dagbräckningen för att beundra traktens högtidliga tystnad, då
stillheten slutligen afbröts af morgonpsalmen, som uppstämdes af
hela negerhopen, och på detta sätt börjas vanligen det dagliga
arbetet. _ Jag betviflar icke att slafvarne på en sådan fazénda som
denna tillbringa ett lyckligt och förnöjdt lif. På lördagar och
söndagar arbeta de för egen räkning och i detta bördiga luft-
streck är två dagars arbete tillräckligt att skaffa uppehälle åt en
man och hans familj för hela veckan.
Den 14 april. — Då vi lemnade Socégo redo vi till ett
annat landtgods vid Rio Macåe, hvilket var den sista odlade fläck
at det hållet. Godset var halfannan f|’erdingsväg långt och ega-
ren hade glömt huru många bredt. Endast en mycket liten del
hade blifvit odlad och likväl var nästan hvarje tunnland i stånd
att frambringa alla ett tropiskt lands vexlande rika alster. Om
man betänker Brasiliens ofantliga ytvidd, finner man att den od-
lade marken knapt kan anses för någonting i jemförelse med den,
som är lemnad i sitt naturliga tillstånd. Hvilken ofantlig befolk-
ning skall det icke en gång kunna underhålla! Under andra
dagsresan funno vi vägen så tillspärrad, att det blef nödvändigt
att en man fick gå förut med en sabel, för att hugga bort slinger-
växterna. Skogen öfverflödade på vackra naturföremål, bland hvil-
ka de trädartade, fast icke stora ormbunkarne, voro beundrans-
värdast genom sina ljusgröna kronor och den utsökt vackra böj-
ningen af sina blad. Om aftonen regnade det mycket häftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
