Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.] MYROR. 31
En liten svart myra flyttar stundom i tallösa skaror. Min
uppmärksamhet fastades en dag i Bahia på en mängd spindlar,
kackerlackor och andra insekter, samt några ödlor, hvilka i största,
oro hastade öfver en bar fläck på marken. Ett litet stycke bakom
var hvarje stjelk och blad svart af en liten myra. Då myrflocken
hade kommit öfver den kala fläcken, delade den sig och tog vägen
utför en gammal mur. På detta vis instängdes många insekter
och de bemödanden, som de stackars små kräken gjorde för att
undgå en sådan död, voro förunderliga. När myrorna kommo till
vägen, ändrade de kosa och gingo åter uppför muren i smala
kolonner. Då jag lade en sten, så att den låg i vägen för en
af kolonnerna, anföll hela truppen den och drog sig derefter ge-
nast tillbaka. Strax efteråt gjorde en annan trupp anfall och
då icke heller den lyckades få bort den, afstodo de helt och hållet
från denna ntarschruta. Om de hade gått en tum åt sidan skulle
kolonnen hafva undvikit stenen och de skulle tvifvelsutan hafva
gjort det, i fall stenen från början hade legat der. Men då de
hade blifvit anfallna, så föraktade de små, lejonhjertade krigarne
tanken på att gifva vika.
Vissa getinglika insekter, som bygga lerceller för sina larver
i hörnen af verandorna, äro mycket talrika i grannskapet af Bio.
Dessa celler fylla de med halfdöda spindlar och larver, hvilka de
på ett förundransvärdt sätt synas veta stinga, så att de förlama
dem utan att döda dem, till dess deras egna ägg utkläckas, då
larverna äta af denna vämjeliga massa af maktlösa, till hälften
dödade offer — en anblick, som af en för sin vetenskap nit-
älskande insektsamlare blifvit skildrad såsom intressant och ange-
näm! Jag var en dag mycket intresserad af att betrakta en strid
på lif och död emellan en Pepsis och en stor spindel af slägtet
Lycosa. Getingen gjorde ett plötsligt anlopp mot sitt byte och
flög derpå bort. Spindeln hade tydligen blifvit sårad, ty då han
försökte att fly, föll han ned för en liten sluttning, men hade
ännu tillräcklig styrka till att krypa in i en tät grästufva. Ge-
tingen återvände snart och tycktes öfverraskad af att icke genast
finna sitt offer. Han började då en lika ordentlig spårjagt efter
detsamma som någonsin en hund efter räfven, i det han gjorde-
korta halfcirkelformiga slag, och hela tiden hastigt dallrade med
antenner och vingar. Ehuru väl dold, upptäcktes spindeln snart,
och getingen, som synbarligen ännu fruktade sin motståndares
käkar, gaf denne, efter mycket manövrerande, tvenne styng på
undre sidan af thorax. Sedan han derefter med sina antenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
