- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
32

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32 BIO DE JANEIRO. [KAP. ii.
omsorgsfullt undersökt den nu orörliga spindeln, började han släpa
bort honom. Men jag hejdade både röfvaren och hans byte ».
Antalet af spindlar, i förhållande till andra insekter, är jem-
fördt med i England vida större. Kanske vida mera än i fråga
om någon annan afdelning af leddjuren. Mångfalden af arter
bland de hoppande spindlarne tyckes nästan oändlig. Slägtet eller
snarare familjen Epeira utmärkes här af många egendomliga for-
mer. Somliga arter hafva taggig, läderartad hud, andra förlängda
och taggiga ben. Hvarje skog’sstig’ försvaras af den starka, g’ula
väfven af en art, hvilken hör till samma afdelning, som Fabricii
Epeira clavipes, om hvilken Sloane fordom beiättade, att hon i
Vestindien gjorde en så stark väf, att hon deri kunde fånga
fåglar. En liten vacker spindelart med mycket långa framben
och som tyckes tillhöra ett obeskrifvet slägte, lefver såsom para-
sit på nästan alla dessa väfvar. Jag förmodar att hon är för
obetydlig för att bemärkas af den stora Epeiran och derföre får
lof att tillegna sig de små insekter, hvilka råkat fastna i trådarne
och eljest skulle komma till spillo. När denna lilla spindel blir
skrämd, låtsar han sig vara död genom att utsträcka sina framben
eller faller plötsligen från väfven. En stor Epeira af samma ;
afdelning, som Epeira tuberculata och E. conica, är ytterst vanlig, ;
isynnerhet på torra ställen. Hans väf, som vanligtvis är anbragdt
bland den vanliga agavens stora blad, förstärkes stundom nära
medelpunkten af tvenne eller äfven fyra i zickzack gående band,
hvilka sammanbinda två närliggande strålar. När någon stor in-
sekt, en gräshoppa eller geting, fastnat i nätet, låter spindeln ge-
nom en skicklig rörelse honom svänga mycket hastigt omkring,
på samma gång som han från sina spinnvårtor utsänder ett
trådknippe, hvilket snart inhöljer hans rof i en hylsa lik silkes-
maskens kokong. Spindeln undersöker nu sitt hjelplösa offer och
sedan han gifvit det det dödliga bettet på bakre delen af dess
thorax, drager han sig tillbaka och väntar tåligt till dess giftet
gjort sin verkan. Häftigheten af detta gift kan bäst bedömas
deraf, att jag efter en half minuts förlopp öpnade en hylsa och
fann en stor geting fullkomligt liflös. Denna Epeira står alltid
med sitt hufvud nedåt, nära medelpunkten af sin väf. När hon
oroas, beter hon sig olika, allt efter omständigheterna. Finnes ett s
litet snår nedanföre, så faller hon plötsligen deri och jag har
* Don Felix Azara säger vid omnämnandet af en stekel, sannolikt af
samma slägte, att han såg den släpa en död spindel genom högt gräs i en r
rak linie till sitt bo, hvilket var 163 fot aflägset. Han tillägger, att ge- J
tingen för att finna vägen alltsomoftast gjorde ”halfva slag af omkring tre
handbredders längd”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free