- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
58

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58 FRÅN RIO NEGBO TILL BAHIA BLANCA. [KAP. IV.
vunnit derigenom, att de äro något mindre vilda, niotväges nästan
helt och hållet af deras fullkomliga sedeslöshet. Några af de yngre
männen tyckas likväl arta sig bättre. De äro villiga att arbeta
och för en kort tid sedan foro några stycken ut på skälfiske och
uppförde sig mycket bra. De njöto nu frukten af sitt arbete genom
att gå klädda i mycket vackra, snygga kläder och för öfrigt vara
mycket lata. Den smak de visade i sin klädsel var beundrans-
värd. Om man hade kunnat förvandla en af dessa unga indianer
till en bronsstod, skulle hans sätt att drapera sig hafva varit i
hög grad prydligt.
Jag red en dag till en stor saltsjö eller Salina, hvilken ligger
ett par mil från staden. Om vintern består den af en grund sjö
ined saltlösning, som om sommaren förvandlas till ett fält af snö-
hvitt salt. Lagret nära kanten är från 4 till 5 tum, men mot
midten tilltager det i tjocklek. Denna sjö var en half mil lång
och en fjerdingsväg bred. Andra förekomma i grannskapet, som
äro många gånger större och med en saltbotten af 2—3 fots
tjocklek, till och med när den om vintern står under vatten. En
dylik skinande, livit och jemn yta midt på den ödsliga och bruna
slätten, gifver en ovanlig anblick. En stor mängd salt hemtas
årligen från salinan och stora högar, några tusen skeppund i vigt,
lågo färdiga att utskeppas. Den tid då man arbetar vid salinerna
utgör skördetiden för Patagones; ty på den beror ortens välstånd.
Nästan hela befolkningen lägrar sig då vid flodens stränder och är
upptagen med att föra fram saltet i oxvagnar. Detta salt har
kristalliserat i stora tärningar och är anmärkningsvärdt rent. Mr.
Trenham Reeks har haft godheten analysera det för mig och han
fann deri endast 0,2 6 gips och 0,2 2 af jordartade beståndsdelar.
Ett besynnerligt förhållande är, att det ej är så användbart till
insaltandet af kött, som hafssalt från Cap Verdöarne, och en köp-
man i Buenos Aires sade mig, att han ansåg det vara värdt 50
procent mindre. Till följe häraf införes ständigt Cap Verdsalt och
blandas med dessa saliners. Det patagoniska saltets renhet eller
dess brist på sådana salter, som finnas i allt hafsvatten, är den
enda rimliga orsaken till dess underlägsenhet; en slutsats, som jag
tror ingen skulle hafva anat, men som får ytterligare stöd af ett
nyligen utrönt förhållande, att de saltslag, som innehålla de mesta
deliquescerande chlorföreningarne äro de tjenligaste att bevara ost.
Insjöns stränder bestå af dy och i den ligga talrika, stora
gipskristaller inbäddade, af hvilka några äro tre tum långa, under
det att andra af svafvelsyradt natron ligga spridda på ytan. Gauchos
kalla de förra för ”padre del sal” eller saltets fader och de senare
for ”madre”. De påstå att dessa alstrande salter alltid visa sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free