Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 FRÅN RIO NEGRO TILL BAHIA BLANCA. [kap. IV.
detta vigtiga vapen fångar indianen sitt villebråd ocli äfven sin
häst som ströfvar fri öfver slätten. När han strider, försöker han
först att med bolas kullkasta sin motståndares häst, och när han
så blifvit insnärjd genom fallet, döda honom med ”chuzon". Om
kulorna endast slå sig om ett djurs hals eller kropp, så flyr djuret
med dem oeh de gå förlorade. Då arbetet att knacka stenarne
runda upptager två dagar, så är förfärdigandet af kulor en mycket
vanlig sysselsättning. Några karlar och qvinnor hade sina ansigten
rödfärgade, men jag såg aldrig de horizontela streck, som äro så
vanliga hos eldsländarne. Deras högsta stolthet ligger i att hafva
allting af silfver. Jag har sett en kazik med sporrar, stigbyglar,
knifskaft och betsel förfärdigade af denna metall. Betslet och tyg-
lame, som voro af silfverträd, voro icke tjockare än en pisksnärt;
och då man såg en eldig häst tumla omkring styrd af ett så lätt
betsel, gaf det mycket behag åt ryttarens förmåga.
Rosas yttrade en önskan att få se mig, en omständighet hvar-
öfver jag sedan var mycket belåten. Han är en ovanlig karakter
och har ett stort inflytande i landet, hvilket det tyckes sannolikt
att han skall begagna till dess välfärd och förkofran ’K Han på-
stås vara egare till 20 qvadratmil land och till omkring 300,000
boskapsdjur. Hans egendomar sköfas förträffligt och afkasta vida
mera spannmål än andras. Han vann sin första ryktbarhet genom
den ordningsstadga han stiftade för sina egna afvelsgårdar och
derigenom att han inöfvade några hundra man, så att de med
framgång motstodo indianernas anfall. Många berättelser äro i
omlopp om den stränghet hvarmed hans stadgar handhades. En
af dessa påbjöd, att ingen skulle få gå med knif på söndagarne
vid straff att blifva insatt i stocken, emedan den dagen mest
egnades åt spel och dryckeslag, hvarigenom många tvister uppkom-
mo, hvilka till följe af den allmänna vanan att slåss med knif
ofta hade dödlig utgång. En söndag kom landshöfdingen på besök,
hvarvid i brådskan Rosas gick ut att emottaga honom med knif-
ven som vanligt instucken i bältet. Då gårdsfogden dervid vid-
rörde hans arm och påminde honom om lagen, vände Rosas sig
till sin gäst och sade att han var mycket ledsen, men att han
måste gå i stocken och att han ej hade något att säga, icke ens
i sitt eget hus, förr än han blifvit lössläppt. Efter en stunds fö-
lopp öfvertalades gårdsfogden att öppna stocken och lössläppa ho-
nom, men detta var icke förr gjordt, än Rosas vände sig till fog-
den och sade: ”Ni har nu brutit mot lagen och derföre måste
ni intaga min plats i stocken”. Sådana handlingar förtjuste gauchos,
hvilka alla hafva höga tankar om sin egen jemlikhet och värdighet.
* Denna spådom har olyckligtvis helt och hållet slagit fel. (1845).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
