Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1833.] SALT-INKRUSTATIONER. 69
var förvånad öfver att en dags umbärande skulle vara så besvär-
ligt för mig.
Jag har några gånger antydt att marken var betäckt med en
saltskorpa. Denna företeelse är helt olika med den, som förekom-
mer på salinerna och mera ovanlig. På många ställen i Sydame-
rika, hvar helst klimatet är lagom torrt, förekomma dessa skorp-
bildningar. Men jag har ingenstädes sett dem så talrika, som vid
Bahia Blanca. Saltet består här och i andra delar af Patagonien
förnämligast af svafvelsyradt natron jemte något vanligt liafssalt.
Så länge marken förblir fuktig i dessa salitraler (såsom spanjorerna
oegentligt kalla dem, i det de orätt anse detta ämne för salpeter)
kan man icke se något annat än en vidsträckt slätt af svart dy,
som bär några spridda tufvor af saftiga växter. Då man efter
en veckas varm väderlek återvänder genom en sådan trakt, öfver-
raskas man af att se hela qvadratmil af slätten hvit liksom efter
ett lätt snöfall, hvilket af blåsten här och der hopats i små drif-
vor. Denna sistnämda företeelse förorsakas hufvudsakligen deraf,
att salterna under fuktighetens långsamma afdunstning afsättas
kring torra grässtrån, trästubbar och uppskjutna jordklimpar, i
stället för att anskjuta på bottnen af vattenpussarna. Salitralerna
förekomma antingen på jemna trakter, som blott ligga några få
fot öfver hafsytan eller på de uppsvämmade fält, hvilka gränsa in-
till floderna. Parchappe fann att saltskorpan på slätten, på en
mils afstånd från hafvet, hufvudsakligen bestod af svafvelsyradt
natron med blott 7 % vanligt salt; medan närmare kusten hafs-
saltet ökades till 37’ f. Af denna omständighet kunde man känna
sig frestad antaga, att svafvelsyradt natron här alstrats i marken
af chlomatrium, som blifvit qvarlemnadt på ytan under denna
torra landsträckas långsamma oeh i nyare tider försiggångna höj-
ning. Hela företeelsen är väl värd naturforskarens uppmärksamhet.
Hafva de saftiga, saltälskande växterna, hvilka alla, som bekant,
innehålla mycket natron, förmåga att sönderdela chlomatrium?
Lemnar den svarta, stinkande dyn, som öfverflödar på organiska
ämnen, svaflet oeh slutligen svafvelsyran?
Två dagar efteråt red jag åter till hamnen. När vi icke voro
långt från vår bestämmelseoih såg min följeslagare, hvilken var
samme man som förut, tre personer jagande till häst. Han steg
genast af och sedan han noga gifvit akt på dem, sade han: De
rida icke som kristna och ingen får lemna fästet”. De tre jägarne
slöto sig tillsammans och stego af sina hästar. Slutligen satte en
af dem sig åter på hästen och red ur sigte öfver kullen. Min
följeslagare sade då: ”Vi måste nu sätta oss på våra ^hästar; ladda
er pistol” och han såg på sin sabel. Jag frågade ”Aro de indi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
