Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 BAHIA BLANCA. [kap. v.
många tidsåldrars qvarlefvor hopade på vissa fläckar, kunde svår-
ligen uppvisa större däggdjur än Sydafrika för närvarande gör.
Om vi söka göra oss en föreställning om växtlighetens tillstånd
under dessa tidrymder, måste vi, åtminstone så till vida fästa af-
seende vid liknande förhållanden nu för tiden, att vi ieke påyrka
en yppig växtlighet såsom någonting oundgängligen nödvändigt,
när vi vid Goda Hoppsudden se ett så alldeles olika sakernas tillstånd.
Vi veta att de nordligaste delame af Nordamerika, många
grader bortom den gräns der marken vid några få fots djup stän-
digt är frusen, betäckas med skogar af stora och höga trädö.
På samma vis hafva vi i Sibirien skogar af björk, fur, asp och
lärkträd, hvilka växa under 64:e breddgraden, der luftens medel-
värme faller under fryspunkten och der marken är till den grad
frusen, att deri inbäddade djurkroppar fullkomligt bibehållas. Med
dessa fakta framför oss måste vi medgifva, att för så vidt endast
angår växtlighetens myckenhet, de senare tertiärperiodernas stora
däggdjur i de flesta delar af norra Europa och Asien skulle kunnat
lefva på de ställen, der nu deras qvarlefvor hittas. Jag talar icke
nu om beskaffenheten af den växtlighet, som är nödvändig för
deras uppehälle, alldenstund vi kunna antaga att växtarterna hafva
förändrats, likasom det finnes bevis på fysiska förändringar och
likasom djuren utdött. Jag får här tillägga att dessa anmärknin-
gar direkt hänsyfta på det bekanta fallet med de i isen beva-
rade sibiriska djuren. Den fasta öfvertygelsen om nödvändigheten
af en tropiskt yppig växtlighet för att underhålla så stora djur
och omöjligheten att förlika detta med närheten af en ständigt
frusen mark, var en af de förnämsta orsakerna till de olika teo-
rier om plötsliga omkastningar i luftstrecket och öfverväldigande
omstörtningar, som uppfunnos för att förklara dessa djurs inbädd-
ning. Jag är långt ifrån att antaga, det luftstrecket icke skulle
hafva förändrats sedan den tiden, när de djur lefde, hvilka nu
ligga begrafna i isen. Jag tänker blott nu visa, att för så vidt
myckenheten af föda ensamt vidkommer, de forntida noshörningarne
alltför gerna kunde hafva ströfvat öfver mellersta Sibiriens stepper
(den norra delen stod då sannolikt under vatten) till och med om
de ej haft annan slags växtlighet än nu, lika väl som nutidens
noshörningar och elefanter ströfva öfver Sydafrikas karros.
Jag skall nu redogöra för lefnadsvanorna hos några af de
märkligare fåglar, hvilka äro vanliga på norra Patagoniens vilda
* t)r. Richardson säger: ”Norr om 56:e breddgraden är alfven ständigt
frusen, på kusten upptinar marken icke öfver 3 fot och vid Bjömsjön på
lat. 64 ej mer än 20 tum. Det frusna underlaget verkar icke i och för
sig förstörande på växtligheten, ty skogar trifvas på ytan på något afstånd
från kusten”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
