- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
120

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 SAXNÅBBEN. [kap. vii.
modar att det icke kunde hafva varit mindre än femtio, alla ifrigt
sugande.
Den 15 oktober. — Vi gingo till segel och foro förbi Punta
Gorda, der det finnes ett nybygge af fredliga indianer från pro-
vinsen Missiones. Vi seglade snabbt ned för strömmen, men innan
solnedgången lade vi bi i en smal gren af floden, af enfaldig far-
håga för dåligt väder. Jag tog båten ocli rodde ett stycke upp
för denna arm, som var mycket trång, slingrande och djup. På
ömse sidor reste sig en trettio till fyrtio fot hög vägg, bildad af
träd, hopflätade med slingerväxter, hvilket gaf kanalen en särdeles
dyster anblick. Jag såg här en mycket ovanlig fågel, saxnäbben
(Ehynchops nigra). Den har korta ben, simfötter, ytterst lång-
spetsiga vingar och är ungefär så stor som en tärna. Näbben är
hoptryckt från sidorna, d. v. s. i ett plan som går i rät vinkel
med skedgåsens eller andens. Den är flat och spänstig, som en
pappersknif af elfenben och den undre käken är, helt olika med
hvaije annan fågels, en och half tum längre än den öfre. I en
sjö näia Maldonado, från hvilken vattnet nästan blifvit aftappadt
och hvilken följaktligen var uppfyld med småfisk, såg jag åt-
skilliga af dessa fåglar, vanligen i små flockar, snabbt flyga .fram
och tillbaka tätt invid vattenytan, hvarvid de höllo näbbarne vid-
öppna^ och den undre käken halft nedsänkt i vattnet, sålunda lik-
som fårande dess yta under sin flygt. Vattnet var alldeles lugnt
och det såg rätt eget ut när i en sådan flock hvaije fågel lem-
nade sitt smala kölvatten bakom sig på den spegellika ytan. Under
sm flygt svängde de sig ofta om med yttersta hastighet och för-
stodo att behändigt med sin undre käk upphemta små fiskar, hvilka
fasthollos af den öfre och kortare hälften af deras saxlika näbb.
Detta sag jag ofta upprepas, då de liksom svalorna fortforo att
flyga fram och tillbaka tätt framför mig. När de stundtals lem-
nade vattenytan, var deras flygt orolig, oregelbunden och snabb,
de uppgafvo då högljudda, sträfva skrik. När dessa fåglar
hska,, ar den fordel de hafva af sina långa vingtäckfjedrar uppen-
bar, i det de hålla vingarne torra. När de äro sålunda sysselsatta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free