Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1833.] SAXNÄBBEN.––- KUNGSFISKAREN, PAPEGOJAN O. SAXSTJERTEN. 121
liknar deras utseende den bild, genom hvilken många konstnärer
framställa hafsfåglar. De hafva mycken gagn af sin stjert, för
att styra sitt oregelbundna lopp.
Dessa fåglar äro allmänna långt inne i landet längs med Eio
Parana, der de påstås stanna hela året om och häcka i träsken.
Om dagarne hvila de i flockar på grässlätterna, på något afstånd
från vattnet. Om aftonen då vi, såsom jag nämt, lågo till ankar
i en af de djupa rännorna emellan Paranas öar och mörkret höll
på att inbryta, visade sig plötsligen en af dessa saxnäbbar. Vatt-
net var fullkomligt lugnt och många små fiskar stego upp till
ytan. Fågeln fortfor en lång stund att snudda vid ytan och
flög på sitt oregelbundna vis upp och ned för den trånga kana-
len, hvilken nu förmörkades af den alltmer inbrytande natten och
de öfverhängande trädens skuggor. Vid Monte Video iakttog jag
att några stora flockar om dagen förblefvo på gyttjebankarne längst
in i hamnen, alldeles på samma sätt som på gräsfälten vid Parana,
och att flocken hvarje qväll begaf sig till sjös. Af dessa om-
ständigheter misstänker jag, att saxnäbben vanligen fiskar om nät-
terna, då många af de lägre hafsdjuren talrikast komma upp till
ytan. Lesson säger, att han såg dessa fåglar öppna skalen på en
mussla, Mactra, som ligger nedgräfd i sandbankarne på kusten af
Chile, men om man får döma af deras svaga näbbar, med den
så mycket framskjutande undre käken, deras korta ben och långa
vingar, är det mycket osannolikt, att denna vana kan vara allmän.
Under vår färd nedför Parana, såg jag endast tre andra fåg-
lar, hvilkas lefnadssätt förtjenar omtalas. Den ena är en liten
kungsfiskare (Ceryle americana), hvilken har en längre stjert än
den europeiska arten och följaktligen icke sitter i en så stel och
rak ställning som denne; och i stället för att vara rak och snabb
som loppet af en pil, är hans flygt svag och vacklande, likt alla
fåglars med mjuk näbb. Han har ett svagt läte, liksom när man
slår två små stenar mot hvarandra. En liten grön papegoja (Uonu-
rus murinus) med grått bröst tyckes framför alla andra lägen till
byggnadsplats föredraga de höga träden på öarna. En mängd bon
äro anlagda så tätt invid hvarandra, att de bilda en enda tät
massa qvistar. Dessa papegojor lefva alltid i flockar och göra
stor skada på sädesåkrarne. Man berättade mig, att vid Colonia
dödades 2,500 under ett års lopp. En fågel med klufven stjert,
slutande med två långa fjedrar (Tyrannus savana) och af span-
jorerna kallad saxstjert, är mycket vanlig vid Buenos Aires. Han
sitter vanligen på en gren af ombu-trädet, invid något hus, hvar-
ifrån han flyger ett litet stycke för att jaga insekter, men åtei-
vänder strax derefter till samma ställe. När han flyger, ligger i hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
