Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
BAUDA ORIENTAL OCH PATAGONIEN. [kap. vih.
viallager, samt likaledes orsaken hvarföre vissa djur oftare än andra
träffas inbäddade i sedimentära aflagringar.
En dag utsändes skeppsslupen under mr. Chaffers befal med
förråd för tre dagar, för att uppmäta mre delen af hamnen. Pa
morgonen sökte vi efter några vattenhämtmngsstallen, som omtala-
des på en gammal spansk karta, och påträffade en smal vik vid
hvars öfre ända fans en svag bäckränml (den första vi hade sett)
med bräckt vatten. Här tvang ebben oss att vanta flera timmar,
och under tiden gick jag ett stycke inåt landet. Slätten bestod
som vanligt af grus, blandadt med en jordart, hvilken sag ut som
krita ehuru af helt annan beskaffenhet. Till följe af dessa ämnens
lösa sammanhang, hade slätten blifvit utsköljd till en mängd aflopps-
kanaler. Ieke ett träd fans och utom guanacon, hvilken stod pa
kullen som en trogen utpost öfver sin hjord, syntes knappast en
fågel eller ett däggdjur. Allt var tyst och öde. Likväl erfar man
lifligt en oförklarlig men stark känsla af noje, nar man gar fram
öfver ett sådant landskap, utan något enda i ögonen fallande föremal
i närheten. Man kunde fråga sig sjelf huru manga tidsåldrar slät-
ten hade legat i detta tillstånd och huru många flera den var
dömd att så fortfara.
Ej någon svarar, allt tycks evigt nu.
Och ödemarken har ett mystiskt språk,
anm lär oss tviflets fasa *.
På qvällen seglade vi några mil längre upp och slogo upp
tälten för natten. Vid middagstiden påföljande dagen kom skepps-
slupen på grund och kunde till följe af det grunda vattnet icke
komma längre. Då vattnet befans till någon del vara sött, tog
mr. Chaffers jullen och rodde en half mil längre upp, då äfven
denna kom på grund, men i en sötvattensström. Vattnet var
grumligt och fastän strömmen var högst obetydlig, skulle det lik-
väl vara svårt att förklara dess ursprung annorlunda, än från den
smältande snön på Cordilleran. På det ställe der vi tillbragte
natten, omgåfvos vi af skyhöga klippor och branta porfyrspetsar.
Jag vet mig jag aldrig hafva sett något ställe, som tycktes vara mera
afskildt från den öfriga verlden, än denna bergskrefva i den vid-
sträckta slätten.
Andra dagen efter vår återkomst till ankarplatsen begaf jag
mig jemte några af officerarne åtstad för att undersöka en gammal
indiansk graf, hvilken jag funnit på toppen af en närliggande
kulle. Två ofantliga stenar, hvardera sannolikt vägande åtminstone
en fyratio centner, hade blifvit lagda midt för en ungefär ses fot
* Shelley, verser öfver Mont Blanc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
