Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1884.] FALKLANDS-ÖARNE. 167
snäpporna kunde lefva der. Utom dessa begge fåglar funnos ieke
många andra. Den förnämsta bergskedjan är nära 2,000 fot hög
och består af qvarts; och dess taggiga och nakna kammar för-
orsakade oss något besvär vid öfvergången. På södra sidan kom-
mo vi till den trakt, som är den bästa för den vilda boskapen.
Vi sågo likväl icke mycket af den, emedan den på senare tider
hade blifvit mycket jagad.
På qvällen kommo vi öfver en liten hjord, hvarvid en af
mina följeslagare, vid namn St. Jago, snart frånskilde en fet ko.
Han kastade sina bolaå, hvilka träffade hennes ben, men utan att
insnärja dem. Han släppte derföre sin hatt till märke på det
ställe der kulorna lågo, under det han i fullt galopp utrullade
sin lasso och efter en mycket svår jagt åter hann upp kon och
fångade henne med lasson kring hornen. Den andra gauchon
hade ridit i förväg med löshästarne, så att St. Jago hade någon
svårighet att döda det ursinniga djuret. Plan lyckades likväl få
henne på slät mark genom att vinna på henne, så ofta som hon
rusade emot honom, och när hon icke ville röra sig, trafvade min
häst, som hade blifvit inöfvad dertill, fram och gaf henne en våldsam
stöt med sin bringa. På slät mark tyckes det icke vara något
lätt göra för en ensam karl att döda ett djur, som är ursinnigt
af förskräckelse. Och det skulle icke heller vara lätt om icke
hästen, när han lemnas åt sig sjelf utan sin ryttare, snart lärde
att för sin egen säkerhet hålla lasson styf, så att om kon eller
tjuren flytta sig framåt, flyttar hästen sig äfven lika fort; eljest
står han orörlig lutande åt en sida. Denna häst var likväl ung
och ville ej stå stilla, samt släppte efter för kon, då hon stretade
emot. Det var beundransvärdt att se, med hvilken skicklighet
St. Jago kröp bakom djuret, till dess han slutligen lyckades gifva
det dödliga snittet i bakbenets hufvudsena, hvarefter han utan
mycken svårighet stötte sin knif i öfre ändan af ryggmärgen och
kon föll såsom träffad af blixten. Han afskar nu så många kött-
stycken med huden fastsittande, men utan ben, så att det räckte
för vår resa. Vi redo derefter till vårt sofställe och hade ”carne
con cuero” eller kött stekt med huden på till aftonmåltid. Detta
öfverträffar lika mycket vanligt oxkött, som villebråd öfvergår får-
kött. En stor, rund bit, som skurits från ryggen, stekes på glö-
den med huden nedåt och i form af såsskål, så att man ej för-
lorar något af köttsaften. Om någon hedervärd ”alderman” hade
ätit med oss denna afton, skulle tvifvelsutan ”carne con cuero”
snart hafva blifvit namnkunnigt i London.
Om natten regnade det och följande dagen (den 17:e) var
ytterst stormig med mycket hagel och snö. Vi redo tvärs öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
