- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
168

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168 SANTA CRUZ,
PATAGONIEN OCH EALKLANDS-ÖARNE. [kap. ix.
Sn till det näs, som förenar Rincon del Toro (den stora halfön
på sydvestra ändan) med den öfriga ön. ^ Till följe af den mängd
kor som blifvit dödade, äro tjurarne här öfvervägande till antalet.
Dessa ströfva omkring ensamma eller två och tre tillsammans oeh
äro mycket vilda. Jag har aldrig sett ståtligare djur; ty deras
väldiga hufvuden och halsar voro till storleken jemförliga med
dem man får se bland grekiska skulpturarbeten. Kapten Sullivan
säger att huden af en medelstor tjur väger fyrtioåtta marker och
att en hud af denna tyngd, ej fullt torkad, i Monte Video anses
hafva en betydlig vigt. De unga tjurarne springa vanligen undan
ett stycke, men de gamla röra sig ej ur fläcken, om icke för att
störta sig på ryttaren och hans häst, och många hästar hafva
sålunda °fått sin bane. En gammal tjur gick öfver en mossig
ström och fattade posto midt emot oss, och då vi förgäfves för-
sökte drifva bort honom, nödgades vi göra en lång omväg. För
att hämnas beslöto gauchos att kastrera honom och sålunda för
framtiden göra honom oskadlig. Det var mycket intressant att
se huru konsten fullkomligt besegrade styrkan. En lasso kastades
kring hans horn, då han rusade emot hästen, och en annan kring
hans bakben, och inom en minut låg odjuret maktlöst utsträckt
på marken. Sedan lasson blifvit fast tilldragen kring hornen på
ett ursinnigt djur, tyckes det strax icke vara någon lätt sak att
lösgöra densamma utan att döda djuret, och jag befarar att detta
ej heller skulle låta sig göra om personen vore ensam. Men det
sker likväl lätt med tillhjelp af ännu en man, som kastar sin lasso
kring de båda bakbenen; ty djuret är fullkomligt vanmäktigt, sa
länge som dess bakben hållas utsträckta; och den ena karlen kan
nu med sina händer lösgöra lasson från hornen och lugnt åter stiga
till häst. Men i samma ögonblick, som den andra mannen, genom
att stryka aldrig så litet, minskar stramningen, halkar lasson från
det arbetande djurets ben, som då reser sig, skakar på sig och
fåfängt rusar mot sin motståndare.
Under hela vår ridt sågo vi blott en enda skara vilda hästar.
Liksom hornboskapen, infördes dessa djur år 1764 af fransmännen,
och de hafva sedan dess betydligt förökat sig. Det är ett märk-
ligt faktum, att hästarne aldrig lemnat östra sidan af ön, ehuru
det ej finnes någon naturlig gräns, som skulle hindra dem att
ströfva omkring, och nämde del af ön icke är mera lockande än
den andra. Ehuru de gauchos, som jag frågade, försäkrade att
så var förhållandet, kunde de likväl icke gifva någon annan för-
klaringsgrund derför, än den starka tillgifvenhet hästar hafva för
den lokal, vid hvilken de äro vana. Då det föreföll mig som ön
icke syntes fullt så försedd med hästar, som den kunde vara och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free