Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1833.1 VILDARNES ÖMKLIGA BELÄGENHET. 193
spegelblanka vattnet i den lilla hamnen med trädens grenar ned-
hängande öfver den klippiga stranden, båtarne till ankar, tälten,
som uppburos af de saxade årorna och röken, som ringlade upp-
för den skogbevuxna dalen, bildade en tafla af lugn afskildhet.
Påföljande dagen (den 20:e) gledo vi lugnt framåt i vår lilla
flotta och kommo till en mera bebodd trakt. Få, om ens någon
af dessa vildar kunde någonsin hafva sett en hvit man; också
kunde ingenting öfvergå deras förvåning vid åsynen af de fyra
båtarne. Eldar upptändes på alla pyntar (häraf landets spanska
namn Tierra del Fuego eller Eldslandet) både för att väcka vår
uppmärksamhet och för att sprida nyheten vidt och bredt. Några
vildar sprungo hela milen långs med stranden; och jag skall aldrig
glömma det vilda och råa utseendet hos en grupp af fyra eller
fem män, hvilka plötsligen kommo till kanten af en utskjutande
klippa, der de alldeles nakna, med det långa håret hängande ned
kring deras ansigten, och knöliga stafvar i händerna, under upp-
häfvande af de förfärligaste tjut hoppade upp från marken och
svängde sina armar kring hufvudet.
Vid middagstiden landade vi ibland en skara eldsländare
Först voro de icke hågade att visa sig vänliga; ty de höllo sina
slungor i händerna, till dess kaptenen rodde in i spetsen för de
andra båtarne. Vi förnöjde dem likväl snart genom små skänker,
såsom röda band, hvilka vi knöto kring deras hufvuden. De tyckte
om vårt skeppsbröd, men en af vildarne vidrörde med sitt finger
något af det i tenndosor förvarade köttet, som jag höll på att äta, och
då han kände att det var mjukt och kallt, visade han lika myc-
ken vämjelse deråt, som jag skulle hafva gjort åt ruttet späck.
Jemmy blygdes djupt öfver sina landsmän och förklarade att hans
egen stam var helt annorlunda, hvari han högligen misstog sig.
Det var lika lätt att vinna dessa vildars välvilja, som det var
svårt att tillfredsställa dem. Ung och gammal, män och barn,
upphörde aldrig att upprepa ordet "jammerskuner”, hvilket betyder
”gif mig”. Sedan de pekat på nästan alla saker, det ena efter
det andra, ända till knapparne på våra rockar, och sagt sitt favo-
ritord i så många tonfall som möjligt, begagnade de det i neutral
betydelse och upprepade helt mekaniskt ”jammerskuner”. Sedan
de jammerskunrat _ mycket ifrigt efter alla möjliga saker, pekade
de med ett mycket simpelt konstgrepp på sina unga qvinnor och
små barn, liksom ville de säga, ”Om ni icke vill gifva mig det,
så vill ni säkert gifva det till sådana som dessa”.
I mörkningen försökte vi förgäfves finna en bugt, som icke
var bebodd och slutligen blefvo vi tvungna att bivuakera icke
Darwin, En naturforskares resa omkring jorden. 13
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
