Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 MAGELHAENS SUND. –– SYDKUSTERNAS KLIMAT. [kap. xi.
mantlar i fåfängt raseri. Slutligen flydde de, då de sågo, huru
kulorna träffade träden, och vi lemnades i fred och ro. Under
den förra resan voro eldsländarne här mycket besvärliga och för
att skrämma dem kastades nattetid en raket öfver deras hyddor,
hvilket hade åsyftad verkan; och en af officerarne berättade mig
att det larm, som först uppstod, jemte hundames skällande, var
högst löjligt i jemförelse med den djupa tystnad, som en eller
par minuter efteråt blef rådande. Morgonen derpå såg man icke
en enda eldsländare i trakten.
När Beagle var här i februari månad, begaf jag mig åstad
en morgon klockan fyra för att bestiga det 2,600 fot höga Tarn-
berget, hvilket är den högsta punkten i den närmaste trakten.
A7i foro i båt till foten af berget, men olyckligtvis icke till den
bästa delen och började så vårt uppstigande. Skogen börjar vid
högvattensgränsen och under de två första timmarne uppgaf jag
allt hopp att någonsin hinna toppen; ty så tät var skogen, att jag
oupphörligt måste se på kompassen, emedan livarje landkänning
var fullkomligt bortskymd, ehuru jag var i en bergstrakt. I de
djupa klyftorna öfvergick förödelsens dödslika skådeplats all beskrif-
ning. Utanför blåste det storm, men i dessa fördjupningar rörde
icke ens en vindflägt bladen på de högsta träden. Så mörkt,
kallt och vått var det öfverallt, att icke ens svampar, mossor eller
ormbunkar kunde trifvas. I dalarne var det knappast möjligt att
krypa framåt, till den grad voro de barrikaderade medelst stora mult-
nade stammar, som nedfallit åt alla håll. När man gick öfver
dessa naturliga broar, hejdades ens lopp ofta genom att man sjönk ned
till knäna i det murkna trävirket; när jag åter ville stödja mig
mot ett som det tycktes fast träd, så spratt jag till då jag fann
en massa förmultnad ved färdig att störta vid minsta vidrörande.
Vi befunno oss slutligen bland dvergträden och uppnådde då snart
den nakna kammen, som förde oss till spetsen. Här hade vi en
utsigt, som var utmärkande för Eldslandet; oregelbundna bergs-
kedjor, hvilka voro fläckade med snöplättar, djupa gulgröna dalar
och hafsvikar, som i många riktningar skuro in i landet. Den
starka blåsten var genomträngande kall och luften nästan töcknig,
så att vi icke länge stannade på bergstoppen. Vårt nedstigande
var icke fullt så mödosamt som uppstigandet; ty kroppens tyngd
tvang sig en väg, och så ofta man halkade eller föll, skedde det
åt rätta leden.
Jag har redan omtalat de ständigt gröna skogarnes dystra
och mörka utseende®, i hvilka växa två eller tre arter med ute-
* Kapten Fitz Boy säger mig, att i april (som svarar mot vår oktober)
förändra bladen pa de träd, som växa vid bergens fot, sin färg, men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
