Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 CHILOE OCH CHONOS-ÖARNE. [kap. XIII.
San Carlos i stället för en fordran, som han hade, och denna skog
sålde han för 350 dollars eller omkring 1400 riksdaler.
De begge påföljande dagarna voro vackra och på qvällen an-
lände vi till ön Quinchao. Denna trakt är den mest odlade af
hela ögruppen; ty en bred landremsa på kustenaf hufvudön, äf-
vensom på många af de mindre närliggande, är nästan helt och
hållet fri från skog. Somliga landtgårdar tyckas ganska trefliga.
Jag ville gerna veta huru förmögen någon af dessa personer kunde
vara, och mr. Douglas säger, att ingen kan anses ega någon regel-
bunden inkomst. En af de rikaste godsegarne skulle möjligen
efter en lång och arbetsam lefnad kunna samla sa mycket som
20,000 riksdaler, och skulle detta hända, så gömmes det undan i
någon hemlig vrå, ty det är en sed hos nästan alla familjer, att
hafva en kruka eller penningkista nedgräfd i jorden.
Den 30 november. — Tidigt på söndagsmorgonen uppnådde
vi Chiloes gamla hufvudstad Cast.ro, som likväl nu är ett mycket
förfallet och ödsligt ställe. Man kunde se spår efter den vanliga fyr-
kantiga anordningen af de spanska städerna; men gator och torg voro
beklädda med en fin gräsmatta, på hvilken får gingo och betade.
Kyrkan, som står i rnidten, är helt och hållet bygd af trä och har ett
pittoreskt och vördnadsvärdt utseende. Man kan sluta sig till ställets
fattigdom af det förhållandet, att ehuru det innehåller några hundra in-
vånare, var en af vårt sällskap icke i stånd att någonstädes få
köpa en mark socker eller en simpel knif. Ingen menniska egde
ett fickur eller en klocka, och en gubbe, som ansågs hafva godt
begrepp om tiden, hade till åliggande, att på höft slå på kyrk-
klockan. Ankomsten af våra båtar var en ovanlig tilldragelse i
denna stilla, undangömda vrå af verlden och nästan hela befolk-
ningen kom ner till stranden, för att se oss slå upp våra tält. De
voro mycket höfliga och erbjödo oss ett hus, och en person sände
oss till och med ett fat fruktvin till present. På eftermiddagen
gjorde vi vår uppvaktning hos guvernören, en stillsam gubbe, hvil-
ken till sitt utseende och lefnadssätt icke stod stort öfver en en-
gelsk bakstugusittare. Om natten uppstod ett starkt regn, hvilket
dock knappast kunde från våra tält bortjaga den stora kretsen af
åskådare. En indiansk familj, som hade kommit i en kanot från
Caylen för att handla, slog sig ned bredvid oss, utan något skydd
under regnet; och då jag om morgonen frågade en ung indian,
som var våt inpå bara kroppen, huru han hade tillbragt natten,
tycktes han fullkomligt belåten och svarade: ”Muy bien, senor”.
Den 1 december. — Vi styrde till ön Lemuy. Jag ville
gerna undersöka en stenkolsgrufva, om hvilken man talade och som
befans vara brunkol af obetydligt värde, liggande i den sandsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
