Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 FÄRD ÖFVER CORDILLERAN. [kap. xv.
Följande dagen foro vi öfver slätten och följde loppet af
samma stora bergström, som flyter förbi Luxan. Här var den en
skummande å, som var fullkomligt oöfverstiglig och tycktes bredare
än i det lägre landet; hvilket äfven var fallet med bäcken vid
Villa Vicencio. Aftonen påföljande dagen anlände vi till Rio de las
Vacas, hvilken anses vara den värsta strömmen i Cordilleran att
färdas öfver. Då alla dessa strömmar hafva ett snabt och kort
lopp, samt uppkomma genom snöns smältning, så förorsakar tiden
på dagen en ansenlig skilnad i deras vattenmassa. Om qvällen
är floden gyttjig och uppsväld, men vid dagniugen blir den klarare
och mycket mindre forssande. Detta funno vi äfven vara fallet
med Rio Vacas, och om morgonen öfvergingo vi den med ringa
svårighet.
Utsigten var hitintills utan något intresse jemförd med den
från Portillo-passet. Man får icke se stort annat än de kala bergs-
kedjorna kring en stor, flatbottnig dal, utefter hvilken vägen går
npp till den högsta åsen. Dalen och de väldiga, taggiga bergen
äro i yttersta grad kala, så att de stackars mulåsnorna hade all-
deles ingenting att äta; ty utom några få hartsrika buskar, kan
man knappast se en enda växt. Under loppet af denna dag öfver-
gingo vi några af de värsta passen på Cordilleran, men faran deraf
har blifvit mycket öfverdrifven. Man sade mig, att om jag för-
sökte att färdas öfver dem till fots, skulle jag bli yr i hufvudet samt
att det ej fans utrymme att stiga af; men jag såg icke något
ställe, hvarest man icke skulle hafva kunnat gå fram baklänges
eller stiga af sin mulåsna, på hvilken sida som helst. Jag hade redan
färdats genom ett af de värsta passen, kalladt las Animas (själarne)
och kom först dagen derefter under fund med att det ansågs som
ett af de farligaste. Tvifvelsutan finnas många ställen, på hvilka
ryttaren skulle slungas ned i ett stort brådjup, om hans mulåsna
skulle råka snafva; men det är föga sannolikhet för att något så-
dant skulle inträffa. Om våren torde ”laderas” eller vägarne, som
hvarje år bildas på nytt öfver hopar af nedfallna stenar, vara
mycket dåliga; men af hvad jag såg, misstänker jag, att den verk-
liga faran är så godt som ingen. Med packmulåsnor är förhållan-
det helt annat, ty bördorna skjuta ut så mycket, att djuren, då de
tillfälligtvis stöta emot hvarandra eller mot en klippspets, lätt förlora
jemvigten och kastas ned i brådjupen. Då man färdas öfver ström-
marne, kan jag nog tro att svårigheten är ganska stor; ty ehuru
detta under denna årstid var förknippadt med föga omak, måste
de om sommaren vara mycket farliga. Jag kan nog tänka mig,
såsom sir F. Head beskrifver, de olika uttrycken hos de personer,
hvilka redan hafva kommit öfver svalget och de, som hålla på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
