Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I seder ock lefhadssätt bibehåller detta folk ännu mycken renhet och enkelhet: och hvad
som i det föregående är sagt om dalallmogens berömvärda egenskaper i allmänhet, torde här
och i de omgifvande Elfdalns och Orsa socknar finna de minsta undantag. Väl hafva
utvandringarna, hvilka för landets öfverbefolkning och det bristande utrymmet till odling, ske mycket
talrika, någon gång på de återkommande visat ett menligt inflytande, dock är det en tröst att
finna den fordna dygden och redligheten från de flesta af deras boningar ej ännu försvunnen.
Ehuru umgänget mellan könen är i hög grad otvunget, har dock sällan sedligheten lidit deraf.
Mora socken bär tydliga spår att vara den äldst bebodda trakt al det egentliga Dalarne;
invandringarna tyckas hafva skett österifrån. Nybyggare från Mora hafva sedan befolkat de
omkringliggande Vänjans och Elfdalns socknar. I de ofantliga skogar, som på norra och östra
sidan omgifva Moras odlade trakter, hafva bönderna sina fäbodar. Till dessa utvandra de på
nomadiskt vis vid början af sommaren. Merändels äro kring sådana ensliga skogsställen små
åkertegar och ängsfläckar upptagna, hvilka med mycket besvär och tidsspillan skötas och
underhållas. Boskapens vård är anförtrodd åt unga flickor, som under det de vandra omkring
i den öde skogsbygden, uppstämma på sina vallhorn eller lurar, de enkla hjertliga melodier,
som ännu i aflägsna bygder finnas bevarade från forntiden.
Runor äro här ännu kända och nyttjade. De bomärken, som bönderna rista på sina
åkerredskap och husgeråd, äro merendels runbokstäfver, och Runstafven nyttjas såsom en stående
almanach.
Dalallmogens språk, synnerligast såsom det talas i Mora och Elfdalen, bibehåller ännu de
mesta lemningarna af det fornnordiska språket. Sinsemellan nyttja de, då fremmande personer
äro närvarande, ett eget språk, som för de sednare är obegripligt, men som består endast i
omkastningar af stafvelserna i hvarje ord, och hvarutd särdeles kullorna ega en
beundransvärd färdighet.
I norr från Mora ligger den af höga berg både omgifna och genomskurna Elfdals socken.
Folket, som i utseende och bildning mycket liknar Moras innevånare, har dock i vissa
sedvanor och äfven i sin drägt några egenheter som gifva anledning till den förmodan, att det i
äldre tider blifvit blandadt med Finska kolonister, af hvilka ännu några få slägter finnas qvar
i de öfre trakterna af Moras vidsträckta skogsbygder. Elfdalns befolkning är fattig och kan
utan nödbröd icke framlefva något år. Härtill användes mest barken af tallträden men äfven
löf, ren-mossa, ben m. m. På planchen 3 ses en qvinna sysselsatt att sönderhugga sådana
under det mannen står begrundande framför sitt arbete att till fotställning grofhugga ett
porfyr-block. Drägten har föga märkeligt. I hvardagslag nyttjas röd filtmössa, kort svartbrun jacka,
förskinn och blå strumpor. Till helgdags deremot hatt och rock af svartbrun färg. Qvinnorna
äro klädda i hemväfdt randigt ylletyg af mörk färg med ljusare förkläden.
Ett räddningsmedel från hungersnöd har dock detta folk i det här anlagda Porfyrverket,
från hvilket arbeten utgått, som intet land i Europa äger att framvisa.
Porfyren började bearbetas först 1788, och verket drefs då af ett bolag stäldt på aktier.
Sjelfva verket är anlagdt £ mil norr om Elfdalns kyrka och £ niil från landsvägen, nästan i
midten af porfyrbrotten som ligga spridda deromkring. Sjelfve arbetssättet och alla dertill
nödiga inrättningar äro af svensk uppfinning. Slipverkets mekanism är i synnerhet snillrik och
beundransvärd. Icke sällan göra dock bönderna sjelfva lyckliga uppfinningar som bereda dem
genvägar och lättnad i deras arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
