Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna vackra anläggning var emellertid, i brist såväl på tillräckligt kapital, som afsättning,
nära att upphöra, då konung Carl Johan, till lycka för Elfdalns fattiga men skickliga
befolkning, inköpte densamma till sin enskilda egendom. Sedan dess hafva många förträffliga verk
derifrån utgått, det utmärktaste och skönaste dock utan tvifvel den kolossala vas som den
höge egaren här lät förfärdiga och pryder planen framför det vackra Rosendahl. Främlingar
som besöka vårt land erkänna att de ingenstädes funnit ett arbete af detta slag, som med det
samma kan jemföras, ty det fördunklar äfven Italiens båda största antika vaser. Rosendahls
vas är utförd, i förstorad skala, efter en i Herculanum funnen antik marmorvas, hvars alla
proportioner och flesta prydnader blifvit med noggrannhet följda.
Om detta arbete med skäl kan sägas vara en seger inom konstens verld och en ära för
det land, i hvars sköte det bildats, så var också den färd, hvarmed det från sin aflägsna vrå
framträdde i dagen, ett verkligt triumftåg. Anfördt af porfyrverkets föreståndare, öppnades
tåget genom dalsocknarna af spelmän, och åtföljdes med vederbörlig högtidlighet af Kronfogde
och Länsman. Hvar det framgick, tillströmmade folket som till en fest, och öfverallt täflade
allmogen under sång och glädje, att genom frivilligt biträde lätta och fortskynda detsamma.
Då 8jelfva bålen af vasen ej kunde fortskaffas med hästar, utan måste dragas af manskap,
voro omkring 120, någon gång ända till 200 man dertill behöfliga. Efter en färd af 43 mil,
ömsom till land och vatten, under otaliga besvärligheter och faror, anlände vasen, sedan den
något öfver 5 veckor varit på vägen, i medlet af November 1825 till Stockholm.
Ehuru den hedniska tiden ej lemnat många minnesmärken efter sig i Dalarne, så äro dock
de som der finnas från sednare tider heliga för hvarje svenskt hjerta. Det är minnena från
svenska frihetens historia, från Gustaf Wasas märkvärdiga ungdomsöden.
Der möter oss då först den gamla herregården Ornäs, belägen i södra delen af landskapet
i Thorsångs socken, 1 £ mil vesterut från Fahlun, på en högländ udde vid stranden af sjön
Run. Den händelse som gör detta ställe så minnesvärdt är i korthet följande.
Då Gustaf, irrande landsflyktig, icke fann sig längre vara säker hos sin vän Anders
Pehrs-son på Rankhyttan, på hvars loge han under förklädnad som simpel dräng, tröskat säd, följde
han dennes råd ocli begaf sig till Ornäs, hvars ägare Arendt Persson (Örnflycht) var känd af ,
Gustaf sedan den tid de tillsammans stridt under Sten Sture den yngres fana. Gustaf, vänligt
mottagen, yppade såväl för Arendt som för hans hustru, Barbro Stigsdotter, sina planer och
uppmanade att medverka till fäderneslandets räddning. Arendt afhörde honom uppmärksamt,
ingick i hans förslag och lofvade honom allt bistånd han kunde åstadkomma. Derpå förde
han Gustaf öfver gården till den byggning, som ännu finnes i behåll, och anvisade honom ett
rum, der han med trygghet kunde hvila; han ville, sade han, under tiden inhemta
gran-narnes tanka.
Arendt hvälfde dock inom sig helt andra planer, och både vinst och äregirighet lockade honom
att förråda Gustaf. Han for derföre genast till sin granne Måns Nilson (Svinhufvud),
upptäckte hvilket dyrbart rof lyckan gifvit i hans händer och begärde hans biträde till Gustafs
fängslande; men denne redlige man afskydde ett våld mot den i norden så heligt hållna
gästfriheten och afrådde honom från sitt företag. Arendt lemnade honom missnöjd och for, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
