Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 74. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke upplefvat efter den dag, då han senast såg
dessa torn!
Skeppet gled förbi förstäderna, och så var det
slutligen inne i hamnen och lade till vid kajen.
Robinson stod åter på hemmets jord. Med Fredag,
Fido och Pål skyndade han undan den nyfikna
mängdens blickar till ett värdshus. Hem tordes
han ej begifva sig utan vidare: han visste, huru
farlig en plötslig glädje liksom en häftig sorg kan
vara för en människa, helst om hon är gammal
och skröplig.
Därför sände han ett bud, som skulle förbereda
den gamle Kruse på hans sons hemkomst. Först
skulle budet säga, att det kommit en person, som
hade underrättelser om Robinson, sedan att denne
vore på väg till hemmet och slutligen att han
redan hade anländt.
En stund efter budets afgång skyndade
Robinson genom de gamla välkända gatorna till sitt
fädernehem. Fredag hade svårt att följa honom.
Robinsons hjärta klappade häftigt, då han stod
utanför dörren. Så öppnade han, ilade in och
hvilade vid faderns bröst.
— Min far!
— Min son!
Det var allt, hvad de båda förmådde säga. Men
i deras famntag låg en rik tröst och ersättning för
skilsmässans långa år.
Alla de mödor, som Robinson utstått, de faror,
han trotsat, hans ånger, nedslagenhet, trötthet —
allt var i ett ögonblick utplånadt ur hans minne.
Solens sken syntes honom tusenfaldt klarare och
skönare än fordom, och rummen i det gamla
hemmet föreföllo fagra som gemaken i ett sagoslott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
