Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sjös. Men på åttonde dagen stegrade sig vindens
häftighet till en förfärlig grad, oeh vi lade alla hand
vid arbetet, drogo in alla segel och förkortade mastema,
för att lätta fartygets rörelser så myeket som möjligt.
Mot middagstiden gick sjön utomordentligt högt, backen
sänkte sig, flera vågor instörtade i fartyget och emellanåt
tyckte vi ankaret lqssna från botten. Då befallde
kaptenen, att kasta nödankaret, och vi läto kabeln löpa.
Bedan tjöt stormen på det gräsligaste, och jag såg
till och med ångest och förskräckelse i matrosernas
an-sigten. Ehuru kaptenen oupphörligt sörjde för fartygets
bevarande, hörde jag likväl, då han under sitt
springande fram och åter en gång kom mig nära, att han
sagta utropade: Herre Gud, förbarma dig öfver oss! Vi
äro allesammans förlorade! Under den första
förvirringen låg jag försänkt i en dof vanmakt, utsträckt på
golfVet i matrosernas hytt, och jag förmår icke skildra
mitt själstillstånd. Jag kunde icke mer öfverlemna mig
åt den ånger, jag så uppenbart trampat under föttema,
och mot hvilken jag förhärdat mig. Jag trodde mig ha
öfverstått dödens fasor, och att det sednare ovädret icke
en gång skulle kunna jemföras med det förra. Men då
kaptenen sjelf, som jag nyss anförde, tätt bredvid mig
utropade: “vi äro allesammans förlorade!“ då greps jag
af en dödlig ångest; jag skyndade ut och såg mig
omkring. Dittills hade jag aldrig skådat någonting så
fasansfullt; sjön vräkte himmelshögt, och i hvaije
ögonblick tycktes de upproriska vågorna vilja sluka oss. I
besättningens blickar, låg endast jemmer och oro.
Tvenne svårt lastade fartyg, som lågo icke långt ifrån
oss, hade kapat masterna, och vårt folk skrek, att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
