- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
13

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

annat icke långt irån oss befintligt nyss sjunkit för ankaret.
Tyenne andra skepp, som blifvit lösryckta från sina
ankaren, drefyo utan master och segel vind för våg
utanför redden. De lättare fartygen bergade sig bättre.
Två eller tre af dem, som drefvo af för vinden, gingo
tätt förbi oss, och seglade endast med bogsprötseglet
för vinden.

Mot aftonen bad en skeppsofficer och
högbåtsmannen kaptenen på det enträgnaste, att låta kapa
fock-masten. Denne ville icke i böijan höra talas derom;
men då högbåtsmannen på det bestämdaste försäkrade,
att skeppet skulle förlisa, ifall detta icke verkställdes*
gaf han slutligen sitt bifall. Sedan förmasten blifvit
afhuggen, fick skeppet så häftiga stötar genom
stormarstens vacklande, att man såg sig nödsakad kapa äfven
denna.

Man kan lätteligen bedöma, i hvilket tillstånd jag,
såsom ung sjöman, måste vara, isynnerhet efter den
förskräckelse, hvari den första stormen redan hade försatt
mig; så mycket jag likväl kan påminna mig, var
tanken derpå, att jag förkastat den första, uppriktiga ångern,
och återkommit till mitt ursprungliga, dåraktiga beslut,
tio gånger pinsammare än döden. Denna känsla, i
förening med stormens fasor, bragte mig så utom mig sjelf,
att jag icke finner ord, för att beskrifva min
sinnesstämning. Det värsta återstod dock ännu; stormen
fortfor med ett sådant raseri, att sjelfva matroserna tillstodo
sig icke ha upplefvat dess make. Vårt fartyg var
visserligen i godt skick, men svårt lastadt, och sjönk
der-före så djuj)t ned i vattnet, att skeppsfolket hvart
ögonblick skrek att vi skulle gå under. I visst hänseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free