Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get inpå stranden, det fartyg, som under så lång tid
förskaffade mig kläder och föda. Lika sä litet
förmodade nu dessa tre arma, tröstlösa varelser, huru nära
tröst och befrielse voro dem, och att de verkligen voro
räddade i samma ögonblick, de trodde sig se döden för
ögonen.
Så litet veta vi här nere, hvad som i nästa
ögonblick skall hända oss; och så mycket hafva vi orsak,
att förtröstansfullt förtro oss till den allgode Skaparen,
som aldrig öfverger sina skapade varelser.
Dessa menniskor hade stigit i land, just då floden
stod som högst; och dels samtalande med fångarne, dela
kringströfvande på ön, hade de sorglöst låtit tiden gå,
till dess floden var förbi, och vattnet dragit sig så
mycket undan, att deras slup stod på grund.
De hade anförtrott den åt tvenne matroser, hvilka,
efter hvad jag sedan erfor, hade insomnat, emedan de
tagit för mycket till lifs. En af dem vaknade likväl
tidigare än den andre; och då han fann att slupen satt
fast i sanden, utan att kunna flyttas ur stället, ropade
han på sina kamrater.
De sprungo allesamman till stället; men alla deras
ansträngningar att få båten flott voro fåfänga; den var
tung, och bottnen bestod af sandblandad gyttja.
Då de funno detta, handlade de som verkliga
sjömän, en menniskoklass, som törhända minst generas af
tanken på framtiden, det vill säga: de frågade icke mera
efter slupen, utan började ånyo drifva omkring på ön.
Härpå hörde jag en af dem ropa till den andre, i
det han bad honom gå ifrån slupen: “Holla, Jack! så
låt henne då vara i fred; vid nästa flod få vi väl henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
