Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förverkat sina lif; de skulle derföre af förtviflan göra
det mest hårdnackade motstånd och drifva saken till
det yttersta; ty de yeta alltför väl, att de en gång
öfver-vnnna, skola blifva hängde i första hamn, till hvilken
vi komma. Yi äro alldeles tör få, för att våga angripa
dem*
Jag eftersinnade detta inkast och fann det mycket
grundad t. Det var således fråga öm, att hastigt hitta
på en krigslist, för att å ena sidan locka dem i fällan,
men på samma gång hindra dem från en landstigning.
Nu föll det mig in, att manskapet på fartyget
säkerligen skulle bli nyfikna, att erfara, hvad som blifrit af
deras kamrater och slupen, och derföre troligen innan
kort fara till ön i en annan båt, för att hämta dem,
ehuru de då säkert skulle beväpna sig bättre och vara
oss öfverlägsna i antal. Kaptenen delade denna åsigt.
Jag sade derföre till honom: Yi måste framför
allt försäkra oss om slupen, som ligger på stranden, och
det på ett sätt, att de icke kunna återtaga den; vidare
måste vi aftakla den och borttaga allt löst, på det de icke
må kunna begagna sig af den. Till följe häraf begåivo
vi oss till ort och ställe, togo vapnen och allt öfrigt,
som fanns i slupen, nemligen en butelj bränvin och en
butelj romm, några skeppsskorpor, ett kruthorn och ett
stort stycke socker, som vägde nära sex skålpund. Alla
dessa effekter voro särdeles välkomna för mig, men
isynnerhet bränvinet och sockret, hvilket jag under så många
år måst umbära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
