Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
”Nå, så farväl då. Anmäl min hälsning’ och ursäkt
hos din vän Seagroves. •— Du kommer ju om tisdag eller
onsdag.”
Så afslöts giftermålet mellan William Ponsonby och
Emily Percival, samt de båda godsens förening, hvilka till-
samman utgjorde det stora efterlängtade målet — fem tu-
sen inringade tunnland.
Seagrove slutade, och såg sig omkring efter bifall.
”En rätt god historia, Seagrove,” yttrade lorden, ”ni
måste ta ett glas vin på det der.”
”Jag vill icke ge stort för miss Percivals utsigt om
lycka,” anmärkte den äldre miss Ossulton.
”Af två onda ting välj alllid det minsta, säger ord-
språket,” anmärkte Mr. Haulaine. ”Den stackars Ponsonby
kunde icke hjelpa sig sjclf.”
”Den der anmärkningen låter rätt hyggligt, Mr. Hau-
taine. Jag tackar er å könets vägnar,” inföll Cecilia
Ossulton.
”Säg, min fröken, skulle ni lycka om att gifta er med
en person, den ni aldrig sett?”
”Helt visst icke, men då ni nämnde två onda ting, min
herre, vädjar jag till er heder, om ni ej menade äkten-
skap eller fattigdom.”
”Det får jag tillstå; men det är mindre billigt, att väd-
ja till min heder för att bringa .mig’ i förlägenhet.”
”Jag önskar bara, att anbudet varit ställdt till mig,”
anmärkte Vaughan; ”jag skulle ej tvekat såsom Ponsonby.”
”Då ber jag er låta bli att fria till mig,” sade fru La-
scelles skrattande; ■—• ty Mr. Vaughan hade varit utomor-
dentligt uppmärksam.
”Jag tycker, Vaughan,” anmärkte Seagrove, ”att du
en smula blottställt dig genom den der anmärkningen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
