Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRETAL
VARI FASTSTÄLLES ATT, TROTS DERAS NAMN PÅ »0S» OCH »IS»,
HJÄLTARNA I DEN HISTORIA, SOM VI SKOLA HA DEN ÄRAN
ATT BERÄTTA FÖR VÅRA LÄSARE, ALLS ICKE
ÄRO MYTOLOGISKA
Det är nära ett år sedan då jag, sysselsatt i
Kungliga biblioteket med forskningar i och
för min Ludvig XIV:s historia, av en slump
kom över Herr dArtagnans memoarer,
tryckt —— liksom flertalet arbeten på denna
tid, då författarna gärna ville säga sannin-
gen utan att behöva göra ett kortare eller
längre besök på Bastiljen —— i Amsterdam
hos Pierre Rouge. Titeln lockade mig; jag tog memoarerna
med mig hem — väl förståendes med bibliotekariens tillåtelse
—— och jag slukade dem.
Min mening är icke att här göra en analys av detta egen-
domliga arbete, och jag nöjer mig med att till dessa memoarer
hänvisa dem av mina läsare, som intressera sig för skildrin-
garna från denna tid. De skola där finna porträtt tecknade av
mästarhand, och ehuru dessa skisser för det mesta äro utka-
stade på kaserndörrar och krogväggar, skola de icke desto
mindre känna igen bilderna av Ludvig XIII, Anna av Öster-
rike, Richelieu, Mazarin och flertalet av tidens hovmän, lika
väl träffade som i Anquetils historia.
Men man vet ju, att det som slår an på skaldens nyckfulla
själ, är icke alltid det som gör intryck på mängden av läsare.
Alltså, på samma gång vi beundrat, liksom utan tvivel alla an-
dra skola göra, de detaljer vi framhållit, är det, som mest sys-
selsatt oss, en sak, vid vilken helt visst ingen före oss har fäst
den minsta uppmärksamhet.
D’Artagnan omtalar, att han vid sitt första besök hos herr
de Tréville, kapten vid konungens musketörer, i dennes vänt-
rum träffade tre unga män, som tjänade i den berömda kår,
han själv eftersträvade äran att få tillhöra, och att deras namn
voro Åthos, Porthos och Aramis.
Vi måste tillstå, att dessa tre främmande namn förvånade
oss, och den tanken uppstod genast hos oss, att de icke voro
något annat än pseudonymer, under vilka d”Artagnan velat
dölja namn, som kanske voro lysande, såvida icke bärarna av
dessa lånade namn valt dem själva den dag, då de antingen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
