Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR DARTAGNAN DEN ÄLDRES TRE GÅVOR 15
dock slog aldrig näven ned på någons käft och värjan drogs
aldrig ur skidan. Icke som om anblicken av den olycksaliga
gula klipparen ej framkallade månget löje hos dem han
mötte, men som mot sidan av denne klippare skramlade en
värja av respektabel längd och ovanför denna värja lyste
ett par ögon snarare vilda än stolta, så undertryckte de
mötande sin munterhet eller, om munterheten vann över-
hand över försiktigheten, försökte åtminstone att endast
skratta på ena sidan liksom de antika maskerna. D’Artag-
nan förblev således majestätisk och osårad i sin känslighet,
ända tills han kom till denna olycksaliga stad Meung.
Men där, just som han steg av hästen vid porten till
värdshuset FRIMJÖLNAREN, utan att någon, vare sig värd,
kypare eller stalldräng, kom och tog emot tyglarna, vars-
nade d’Artagnan i ett halvöppet fönster i bottenvåningen
en adelsman med reslig, vacker figur och stolt min, ehuru
med ett något surmulet uttryck, och som talade med två per-
soner, som syntes vördnadsfullt höra på honom. D’Artag-
nan trodde sig helt naturligt enligt sin vana utgöra Tföre-
målet för deras samtal och lyssnade därför. Denna gång
misstog han sig endast till hälften, ty visserligen var det
icke fråga om honom själv, men väl om hans häst. Adels-
mannen tycktes för sina åhörare uppräkna alla hästens egen-
skaper, och då, som sagt, åhörarna syntes hysa stor vörd-
nad för den berättande, brusto de varje ögonblick i skratt.
Och då endast ett halvt löje var nog för att väcka den lätt-
retlige unga mannens vrede, fattar man lätt, vilken verkan
så mycken bullrande munterhet måste göra på honom.
Emellertid ville d’Artagnan först undersöka deras fysio-
nomi, som så fräckt gjorde narr av honom. Fan fäste sin
stolta blick på främlingen och såg, att det var en man på
fyrtio eller femtio år med svarta, genomborrande ögon,
blek hy, starkt markerad näsa och svarta, välvårdade mu-
stascher; han var klädd i violett tröja och knäbyxor med
snören av samma färg, utan andra prydnader än de vanliga
slitsarna, genom vilka skjortan lyste fram, Dräkten, ehuru
ny, såg skrynklig ut som en resdräkt, som länge legat ned-
packad i en kappsäck. D’Artagnan gjorde alla dessa iakt-
tagelser med snabbheten hos den mest noggranna iaktta-
gare och antagligen ledd av en instinktlik känsla, som sade
honom, att denne okände skulle komma att ha ett stort in-
flytande på hans framtida liv.
I samma ögonblick som d’Artagnan fäste sin blick på
adelsmannen i violett tröja, gjorde denne i fråga om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
