Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERE DE TRÉVILLES VÄNTRUM 31
Emellertid, när konungens namn händelsevis kom att
nämnas under allt detta dåliga skämt över kardinalen, var
det som om en munkavle för ett ögonblick tystat alla dessa
gycklande tungor; man såg sig tveksamt omkring och tyck-
tes frukta, att väggen till herr de Trévilles kabinett kunde
skvallra; men snart kom någon anspelning och förde åter
samtalet på hans eminens, och nu blev skämtet ännu ela-
kare och det sparades icke på anmärkningar över någon
enda av hans handlingar.
»De där komma då säkert hela högen att sättas inom
lås och bom och dingla i galgen», tänkte d’Artagnan för-
skräckt, »och jag med dem, ty efter som jag hört på dem,
blir jag naturligtvis tagen för deras medbrottsling. Vad
skulle min herr far säga, som lagt mig så varmt på hjärtat
att vörda kardinalen, om han visste, att jag sällskapat med
sådana där hedningar?»
Som man lätt kan tänka sig, utan att det behöver sär-
skilt framhållas, vågade icke heller dfArtagnan deltaga i
samtalet, han såg sig endast omkring med alla ögon, lyss-
nade med alla öron och ansträngde begärligt sina fem
sinnen för att icke gå miste om något, och trots sin tillit
till de faderliga förmaningarna kände han sig av smak
och böjelse mera benägen att prisa än klandra de oerhörda
saker, som tilldrogo sig där.
Men som han var fullkomligt främmande för hela skaran
av herr de Trévilles hovmän och det var första gången man
såg honom på detta ställe, kom man och frågade vad han
önskade. Vid denna fråga nämnde d’Artagnan helt blyg-
samt sitt namn, framhöll särskilt sin egenskap av lands-
man till herr de Tréville och bad kammartjänaren, som
kommit och gjort honom frågan, att bedja herr de Tréville
skänka honom ett ögonblicks audiens, något som denne
med beskyddande min lovade att framföra vid lägligt till-
fälle.
D’Artagnan, som hämtat sig något från sin första över-
raskning, fick nu tid att en smula studera kostymer och
fysionomier.
Huvudfiguren i den livligaste gruppen var en muske-
tör med reslig figur, stolt uppsyn och en besynnerlig kläd-
sel, som ådrog honom allas uppmärksamhet. Han bar icke
för tillfället den till musketörsuniformen hörande kapp-
kragen, som för övrigt icke var ovillkorligen föreskriven
på denna tid av mindre frihet med större oberoende, utan
en himmelsblå livrock, något urblekt och luggsliten, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
