Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUDIENSEN 41
stora barn, men som jag är mycket noga med att konungens
och i synnerhet kardinalens befallningar strängt åtlydas...»
D’Artagnan kunde icke undertrycka ett småleende. Av
detta småleende förstod herr de Tréville, att han icke hade
att göra med ett dumhuvud, och sade därför, i det han
bytte om samtalsämne och gick rakt på sak:
»Jag höll mycket av er far. Vad kan jag göra för hans
son? Men skynda er, jag rår inte själv om min tid.»
»Herr kapten», svarade d’Artagnan, när jag lämnade
Tarbes och kom hit, tänkte jag anhålla hos er, i kraft av
denna vänskap för min far, som ni inte glömt, att få bära
musketörsrocken ; men efter allt vad jag sett här nu under
ett par timmars tid, förstår j ag hur oerhörd en sådan ynnest
skulle vara, och jag bävar för att inte förtjäna den.»
»Ja, det är verkligen en ynnest, unga man», svarade herr
de Tréville; »men den är kanske inte så oupphinnelig som
ni tror, eller som ni ser ut att tro. I alla händelser har en
kunglig förordning bestämt, huru med denna sak skall för-
faras, och jag får till min ledsnad upplysa er om, att man
inte till musketör antar någon, som inte förut deltagit i
några bataljer eller i några uppseendeväckande företag
eller också tjänat två år i något annat mindre gynnat rege-
mente än vårt.»
D’Artagnan bugade sig utan att svara. Han kände sig
ännu mera hågad att få ikläda sig musketörsuniformen, då
han hörde, att det var förenat med så stora svårigheter.
»Men», fortfor Tréville, spännande ögonen i sin unga
landsman med en så genomträngande blick, som om han
ville läsa i djupet av hans hjärta, »för er fars, min gamle
kamrats skull, vill jag göra något för er, unga man. De
yngre sönerna i våra adliga familjer från Béarn äro i all-
mänhet inte rika, och jag tvivlar på att förhållandena än-
drats mycket, sedan jag for hemifrån, Jag tänker således,
att de pengar ni fört med er, inte kunna räcka länge för er
att leva på.»
D’Artagnan sträckte på sig med en stolt min, som sade,
att han icke begärde allmosor av någon.
»Det är bra, unga man, det är braly fortfor Tréville;
»de där minerna känner jag till. Jag kom till Paris med
fyra Écus på fickan, och jag skulle ha slagits med vem som
helst som sagt mig, att jag inte kunde köpa Louvren, om
jag ville.»
D’Artagnan rätade upp sig alltmera; tack vare försälj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
