Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 FEMTE KAPITLET
»Men apropå, vad duellerar du för, Athos?» frågade
Aramis.
»För tusan, jag vet just inte —— han har gjort min axel
illa Och du då, Porthos?»
»För fan, jag slåss därför att jag slåss!» svarade Porthos
rodnande.
Athos, som icke förlorade något av vad som försiggick
omkring honom, såg ett fint leende krusa den unge gaskogna-
rens läppar.
»Vi ha diskuterat en toalettfråga», sade d’Artagnan.
»Nå du då, Aramis?» frågade Athos.
»Jo, det är en teologisk fraga vi kommit ihop oss om»,
svarade Aramis och gjorde ett tecken åt d’Artagnan att hem-
lighälla orsaken till deras duell.
Athos såg ett nytt leende spela kring PArtagnans läppar.
»Verkligen?» sade Athos.
»Ja, det är ett ställe i S:t Augustinus, som vi inte äro rik-
tigt överens om», svarade gaskognaren.
»Alldeles säkert en kvick karl!» mumlade Athos.
»Och nu, då ni äro samlade, mina herrar», sade d’Artag-
nan, »så tillåt mig att göra mina ursäkter.»
Vid detta ord ursäkter drog ett moln över Athos panna,
ett högdraget löje gled över Porthos’ läppar och en nekande
åtbörd blev Aramis svar.
»Ni förstå mig inte, mina herrar», sade d”Artagnan och
lyfte stolt upp huvudet, på vilket i detta ögonblick en sol-
sträle spelade och förgyllde dess fina och djärva linjer; »jag
ber er ursäkta, i den händelse jag inte skulle kunna betala
min skuld till er alla tre, ty herr Atbhos har rättighet att
döda mig först, vilket gör er fordran mycket osäker, herr
Porthos, och er så gott som värdelös, herr Aramis. Och
nu, mina herrar, ber jag er ännu en gång om ursäkt, men
endast för vad jag nyss sagt —— och nu i gard!»
Vid dessa ord drog d’Artagnan värjan med den mest ele-
ganta åtbörd man kunde få se.
Blodet hade stigit honom åt huvudet och i detta ögonblick
skulle han dragit värjan mot alla rikets musketörer, liksom
han nu gjorde det mot Athos, Porthos och Aramis.
Klockan var en kvart över tolv. Solen stod mitt på him-
meln, och den för duellen valda platsen var utsatt för hela
dess glödande hetta.
»Det är mycket varmt», sade Athos och drog i sin tur vär-
jan, »och ändå kan jag inte ta av mig tröjan, ty ännu helt
nyss kände jag, att min blessyr blödde, och jag vill inte gär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
