Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS MUSKETÖRER OCH KARDINALENS GARDISTER 59
na genera min motståndare genom att visa honom blod, som
han inte själv framkallat.»
»Det är sant», sade PArtagnan, »och må det nu vara fram-
kallat av mig eller någon annan, så skall jag alltid med
ledsnad se en så tapper ädlings blod; jag kommer därför att
slåss i tröja liksom ni.»
»Seså, seså !» sade Porthos. »Nog nu med sådana kompli-
manger, och kom ihåg att vi vänta på vår tur...»
»Tala endast för egen räkning, Porthos, när du kommer
med sådana där otympligheter», avbröt Aramis. »Vad mig
beträffar, finner jag herrarnas ord väl valda och värdiga
ett par verkliga ädlingar.»
»När ni således vill, herr d’Artagnan!» sade Athos och
ställde sig i gard.
»Jag väntade edra order», sade d’Artagnan och korsade
hans värja.
Men de båda värjorna hade knappast klingande vidrört
varandra, förrän ett korpralskap av kardinalens garde, un-
der befäl av herr de Jussac, blev synligt vid hörnet av klos-
terbyggnaden.
»Kardinalens garde!» utropade på en gång Porthos och
Aramis. »Värjan i skidan, mina herrar! Fort, fort!»
Men det var för sent, de båda stridande hade blivit sedda
i en ställning, som icke tillät något tvivel om deras avsikter.
»Hallå !» ropade Jussac, i det han gick fram mot dem och
gav sina män tecken, att följa sig. »Hallå, musketörer! Jag
tror man duellerar här? Och ediktet då, vad göra vi med
det?»
»Ni äro mycket ädelmodiga, mina herrar av gardet!» sade
Athos förargad, ty Jussac hade just varit en av angriparna
två dagar förut. »Om vi finge se er slåss, så ansvarar jag
för att vi skulle akta oss väl för att störa er. Låt därför oss
hållas, och ni kunna få er ett nöje utan allt besvär för er
själva.»
»Mina herrar», sade Jussac, »det gör mig mycket ont, men
jag måste förklara, att saken är omöjlig. Plikten framför
allt. Stick därför värjorna i skidan, om jag får be, och följ
med 0ss.»
»Min herre», sade Aramis härmande Jussac, »vi skulle med
största nöje följa edra vänliga råd, om det endast berodde
på oss; men saken är tyvärr alldeles omöjlig, herr de Tré-
ville har förbjudit oss det. Fortsätt därför er väg, det är det
bästa ni kunna göra!»
Detta gyckel förargade på det högsta Jussac.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
