Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGENS MUSKETÖRER OCH KARDINALENS GARDISTER 61
»och jag svär på min ära att inte vika från den här platsen,
om vi bli besegrade.»
»Vad heter ni, tappra kamrat?» frågade Athos.
»D Artagnan.»
»Näväl, framåt då, Athos, Porthos, Aramis och d’Artag-
nan !» ropade Athos.
»Nå, mina herrar, ha ni hunnit besluta er ännu?» skrek
Jussac för tredje gången.
»Det är gjort !» sade Athos.
»Och hur lyder ert beslut?» frågade Jussac.
»Vi ska ha den äran att slåss med er», svarade Aramis, i
det han lyfte på hatten med ena handen och drog värjan med
den andra.
»Således sätta ni er till motvärn !» skrek Jussac.
»Guds död! Förvånar det er?»
Och de nio kämparna kastade sig över varandra med ett
raseri, som icke uteslöt en viss metod.
Athos tog på sin lott en viss Cahusac, en gunstling till
kardinalen, Porthos slogs med Bicarat och Aramis fick två
motståndare.
Vad d’Artagnan beträffar, fann han sig ansikte mot ansikte
med själva Jussac.
Den unga gaskognarens hjärta bultade som om det velat
spränga hans bröst, visst icke av fruktan, ty därav fanns ej
ett spår hos honom, utan av tävlingslust; han slogs som en
rasande tiger, vändande sig tio gånger kring sin motstån-
dare, tjugu gånger bytande om ställning och anfallssätt. Jus-
sac var en riktig överdängare på värja och hade mycken va-
na, men hade ändå den största möda i världen att försvara
sig mot en moståndare, som, rörlig och lätt på foten, varje
ögonblick avvek från de vanliga reglerna och anföll från
alla sidor på en gång, allt under det han parerade som en
man, som har den största omtanke om sitt eget skinn.
Till sist kom denna fäktning Jussac att förlora tålamodet
Ursinnig över att hållas i schack av den han ansett för en
pojke, hetsade han upp sig och började göra felgrepp. D’Ar-
tacnan, som i brist på praktik hade så mycket djupare teori,
fördubblade sin rörlighet. Jussac, som ville ha slut på leken,
mättade en förfärlig stöt mot sin motständare, i det han föll
ut så långt han kunde; men denne parerade prim, och medan
Jussac gick tillbaka i gard, gled d’Artagnan som en orm un-
der hans vapen och stötte värjan genom kroppen på honom.
Jussac föll ned som en tung massa.
D’Artagnan kastade nu en hastig och orolig blick på strids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
