Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 FEMTE KAPITLET
»Om ni inte lyda, komma vi således att anfalla er!» sade
han.
»De äro fem», sade Athos halvhögt, »och vi äro endast tre ;
vi komma återigen att bli slagna, och vi måste dö här, ty det
förklarar jag bestämt, som besegrad visar jag mig inte en
gång till för kaptenen !»
Athos, Porthos och Aramis närmade sig varandra genast,
medan Jussac ställde upp sina män.
Detta korta ögonblick var nog för d’Artagnan att fatta
sitt beslut. Det var ett av dessa ögonblick, som äro avgö-
rande för en mans framtida liv; det var att träffa sitt val
mellan konungen och kardinalen, och när valet en gång var
gjort måste man hälla fast därvid. Att nu slåss, det var att
visa olydnad mot lagen, riskera huvudet, på en gång och i
ett enda slag göra sig till fiende till en minister, som var
mäktigare än konungen själv —— allt detta uppfattade den
unga mannen hastigt, men, vare det sagt till hans beröm,
han tvekade icke en sekund. Vändande sig till Athos och
hans vänner sade han:
»Mina herrar, jag skall be att få upplysa om ett litet miss-
tag; ni sade nyss, att ni endast voro tre, men det förefaller
mig som om vi vore fyra.»
»Men ni är inte en av de vära», sade Porthos.
»Det är sant», svarade d’Artagnan; »jag bär inte unifor-
men, men i själ och hjärta är jag musketör, det känner jag,
och det har förmått mig att ställa mig på er sida.»
»Går er väg, unga man !» skrek Jussac, som förmodligen på
hans min och åtbörder gissade till !’Artagnans avsikter; »vi
tillåta, att ni avlägsnar er. Rädda ert skinn, skynda er!»
D’Artagnan rörde sig inte ur fläcken.
»Ni är i sanning en präktig pojke !» sade Athos och tryckte
hans hand.
»Nå, hur går det?» återtog Jussac; »låt oss fatta ett be-
slut !»
»Det är en nobel ung man!» sade Athos.
Men alla tre tänkte på d’Artagnans ungdom och fruktade
för hans oerfarenhet.
»Vi skulle endast bli tre, av vilka en sårad, plus ett barn»,
återtog Athos, »och man skulle ändå påstå, att vi voro fyra
man.»
»Men att rygga tillbaka!» sade Porthos.
»Det är svårt», svarade Athos.
D’Artagnan förstod deras tvekan.
»Mina herrar, ni kunna ju alltid pröva mig», sade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
