Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS MAJESTÄT KONUNG LUDVIG DEN TRETTONDE 67
»Alldeles riktigt, sire, det finns således inte längre något
tvivel; de tillsade honom alltså att avlägsna sig, men han
svarade, att han var musketör i själ och hjärta och helt och
hållet tillhörde ers majestät, så att han skulle stanna med
herrar musketörer.»
»Tappra unga man!» mumlade konungen.
»Och han stannade också hos dem, och ers majestät har
där en sådan tapper kämpe, att det var han, som gav herr de
Jussac den fruktansvärda värjstöten, som i så hög grad väckt
kardinalens vrede.»
»Var det han, som sårade Jussac?» utbrast konungen. »Han,
ynglingen, nästan ett barn! Det är aldrig möjligt, Tréville.»
»Det är som jag haft den äran Säga ers majestät.»
»Jussac, en av de bästa klingorna i hela Frankrike !»
»Ja, ers majestät, han har funnit sin överman !g
»Jag vill se den unga mannen, Tréville, jag vill se honom !
Och om man kan göra något för honom —— nåväl, vi ska
se till!»
»När behagar det ers majestät att ta emot honom 2»
»I morgon klockan tolv.»
»Skall jag föra honom hit ensam?»
»Nej, tag med er alla fyra, jag vill tacka dem allesammans
på en gång. Tillgivet folk är sällsynt, Tréville, och tillgiven-
beten, bör belönas.»
»Klockan tolv, sire, skola vi infinna oss i Louvren.»
»Ja, men gå lilla trappan, Tréville, gå lilla trappan! Det
är onödigt att kardinalen får veta...»
»Ja, sire.»
»Ni förstår, Tréville, ett förbud är alltid ett förbud, och
det är i alla fall förbjudet att duellera.»
»Men denna sammandrabbning, sire, skiljer sig ju alldeles
från villkoren för en vanlig duell; det var ett slagsmål, och
bästa beviset är ju, att det var fem av kardinalens folk mot
mina tre musketörer och d’Artagnan.»
»Alldeles riktigt», sade konungen, »men det är detsamma,
Trévillte, gå ändå lilla trappan.»
Tréville smålog ; men som det redan var mycket vunnet
för honom att ha fått detta barn att sätta sig upp mot sin
skolmästare, bugade han sig vördnadsfullt för konungen och
tog med hans tillåtelse avsked och gick.
Redan samma afton blevo de tre musketörerna underrät-
tade om den ära, som skulle vederfaras dem. Som de redan
långt tillbaka kände konungen, blevo de icke särdeles över-
raskade eller förtjusta, men d’Artagnan med sin gaskogni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
