Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 SJÄTTE KAPITLET
Detta var allt vad herr de Tréville begärde; han önskade
Bernajoux ett snart tillfrisknande, tog avsked av herr de
La Trémouille och gick hem igen och lät genast skicka bud
till de fyra vännerna, att han väntade dem till midda-
gen.
Herr de Tréville tog hos sig emot en högst utvald krets,
för övrigt alltigenom antikardinalistisk. Man kan således
lätt förstå, att samtalet under hela middagen vände sig
kring de två nederlag, som hans eminens” garde hade lidit.
Och som d’Artagnan hade varit de två dagarnas hjälte, var
det även till honom alla lyckönskningarna ställdes, något
som Athos, Porthos och Aramis unnade honom, och det
icke blott som goda kamrater, utan även som män, som till-
räckligt ofta fått sin del med av berömmet för att låta ho-
nom behålla sitt.
Vid sextiden tillkännagav herr de Tréville, att han
måste bege sig till Louvren; men som timmen för den av
konungen beviljade audiensen för länge sedan var förbi,
så i stället för att begära tillträde genom lilla trappan, pla-
cerade han sig med de fyra unga männen i väntrummet.
Konungen var ännu icke återkommen från jakten. Väåra
unga män hade väntat en knapp halvtimme bland en hel
samling av hovmän, då alla dörrar slogos upp och man an-
mälde hans majestäts ankomst.
Vid denna anmälning kände PArtagnan en rysning ge-
nom märg och ben. Det följande ögonblicket skulle antag-
ligen bli avgörande för hela hans kommande liv, Också
riktades hans blick med ängslan på den dörr, genom vilken
konungen skulle komma in.
Ludvig XIII kom in i spetsen för de andra; han var
klädd i jaktkostym, ännu helt dammig, med höga stövlar
och en piska i handen. Vid första ögonkastet kunde TAr-
tagnan se, att konungens lynne visade på storm.
Denna sinnesstämning, hur synbar den än var hos hans
majestät, hindrade icke hovmännen att ställa upp sig på
ömse sidor om hans väg, ty i ett kungligt väntrum är det
dock bättre att bli sedd av en uppretad blick än att alls icke
bli sedd. De tre musketörerna tvekade därför icke att ta
ett steg framåt, under det däremot d’”Artagnan stannade
gömd bakom dem; men ehuru konungen personligen kände
Athos, Portbos och Aramis, gick han förbi dem utan att se
på dem, utan att tala till dem och som om han aldrig skulle
ha sett dem. När konungens blick en sekund vilade på herr
de Tréville, uthärdade han den med en sådan fasthet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
