Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS MAJESTÄT KONUNG LUDVIG DEN TRETTONDE 75
det var konungen, som vände bort sin, för att därpå halv-
högt mumlande gå in i sin våning.
»Affärerna stå illa», sade Athos småleende, »och inte lära
vi bli riddare av hans majestäts orden den här gängen.»
»Vänta här tio minuters, sade herr de Tréville, »»och om
ni inte till den tiden sett mig komma ut, så återvänd bem
till mig, ty då tjänar det ingenting till, att ni vänta längre
på mig.»
De fyra unga männen väntade tio minuter, en kvart, tjugu
minuter, och när de sago, att herr de Tréville icke kom
tillbaka, gingo de sin väg mycket oroliga över vad som
skulle komma.
Herr de Tréville hade djärvt inträtt i konungens kabinett
och funnit hans majestät vid mycket dåligt lynne, sittande
i en länstol och med piskskaftet slående sina stövlar, vilket
icke hindrade herr de Tréville att med det största lugn i
världen fråga efter hans majestäts befinnande.
»Dåligt, mycket dåligt», svarade konungen, »jag har träå-
kigt !»
Detta var verkligen Ludvig XIII:s värsta sjukdom, och
det hände ofta, att han tog fatt i någon av sina hovrrän,
drog honom med sig i en fönstersmyg och sade: »»Kom bit,
min vän och låt oss ha tråkigt tillsammans !»
»Huru! Har ers majestät tråkigt?» sade herr de Tré-
ville. »FHar då inte ers majestät haft något nöje av jak-
ten i dag?»
»Skönt nöje! Allt försämras, vid min själ, och jag vet
inte om det är villebrådet, som inte lämnar några spår
efter sig längre, eller hundarna, som inte ha någon näsa. Vi
få upp en tiospetsare, vi driva den under sex timmar, och
då han är färdig att hålla stand, då Saint-Simon redan satt
hornet till munnen för att blasa halali —— krasch! kommer
hela släppet på falskt spår och börjar driva en tvåårig
kalv, Ni skall få se att jag blir tvungen att avstå fran hets-
jakten, liksom jag måst avstå från att jaga med falkar.
Ack, jag är en bra olycklig konung, herr de Tréville! Jag
hade inte mer än en jaktfalk och han dog i förrgår.»
Jag förstår er sorg, sire, och det var en grym otur; men
jag tar för givet att ni ännu har kvar en hel bop andra
falkar, sparvhökar och rovfåglar.»
»Och inte en människa, som kan dressera dem. Falko-
nerarna försvinna alltmer, och det finns inte längre någon
mer än jag, som känner konsten att jaga för hund. När
jag inte finns längre, är det slut med alltsammans, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
