Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSKETÖRERNAS HUSLIGA LIV 83
tjänst hos en sådan Kresus; han fortfor att leva i den tron
tills efter kalaset, med vars kvarlevor han höll sig skades-
lös för en lång fasta. Men då han på kvällen skulle bädda
sin herres säng, blev det slut på Planchets bedrägliga för-
hoppningar. Sängen var den enda i hela lägenheten, som
bestod av ett ytterrum och en sängkammare. Planchet
fick sova i ytterrummet på ett täcke, som tagits ur PAr-
tagnans säng och som denne tillsvidare avstod ifrån.
Athos å sin sida hade en betjänt, som han dresserat för
sin tjänst på ett alldeles särskilt sätt och som man kallade
Grimaud. Denna värda herre var mycket tystlåten av sig
—— vi mena naturligtvis Athos. Sedan fem eller sex år
tillbaka, som han levat i största förtrolighet med sina kam-
rater Porthos och Aramis, kunde dessa visserligen min-
nas, att han ofta smålett, men aldrig hade de hört honom
skratta. Han ord voro korta och uttrycksfulla, alltid
sägande vad de ville säga, ingenting vidare: inga grann-
låter, inga broderier och utsmyckningar. Hans tal utgjor-
des av fakta utan några episoder.
Ehuru Athos knappast var trettio år och synnerligen
väl utrustad både till kropp och själ, visste ingen om ho-
nom, att han hade någon kärleksförbindelse. Han talade
aldrig om kvinnor. Han hindrade visserligen icke andra
att tala om dem i hans närvaro, men det var lätt att se,
att detta slags samtal, vari han icke deltog annat än med
bittra ord och misantropiska anmärkningar, på det högsta
misshagade honom. Hans tillbakadragenhet, hans enstö-
ringsnatur och tystlåtenhet gjorde honom nästan till en
gubbe; han hade därför, för att icke behöva gå från sina
vanor, lärt Grimaud att lyda honom på en enkel åtbörd
eller blott och bart en rörelse av läpparna. Han talade
aldrig till honom annat än i högst ovanliga fall.
Ibland kunde det dock hända, att Grimaud, som fruk-
tade sin herre som elden på samma gång han var mycket
fäst vid hans person och hyste stor vördnad för hans ljusa
förstånd, trodde sig ha fullkomligt förstått, vad han ön-
skade, och rusade i väg för att utföra befallningen, men rå-
kade göra rama motsatsen. Då ryckte Athos på axlarna,
och utan att bli ond gav han honom ett ordentligt kok
stryk. Sådana dagar kunde Athos säga några ord.
Porthos hade, som man väl kunnat märka, en karak-
tär alldeles motsatt Athos. Han icke blott talade mycket,
han talade även högljutt; för övrigt gjorde det honom det-
samma, den rättvisan måste man göra honom, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
