Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HOVINTRIG 91
behov; slutligen kom turen till Aramis, som fann sig i
tvånget och, enligt vad han själv påstod, genom att sälja
sina teologiska böcker lyckades skaffa sig några pistoler.
Sedan tog man som vanligt sin tillflykt till herr de Tré-
ville, som gav några förskott på solden; men dessa för-
skott kunde icke särdeles långt hjälpa tre musketörer, som
redan hade en mängd förfallna räkningar, och en ung gar-
desvolontär, som ännu icke kunde få något på räkning.
När mean till sist såg sig hotad av fullkomlig penning-
brist, samlade man genom en sista ansträngning ihop åtta
eller tio pistoler, med vilka Porthos skulle försöka sin
lycka på spel. Olyckligtvis hade han otur den gången; han
förlorade alltsammans och dessutom tjugufem pistoler på
sitt hedersord.
Nu övergick den betryckta ställningen till nöd; man såg
de utsvultna vännerna, följda av sina betjänter, stryka om-
kring på kajer och i gardeskasärner och snåla sig till så
många middagar de kunde hos vänner utanför deras krets;
ty enligt Aramis” råd hade man i sina välmaktsdagar strött
omkring sig bjudningar till höger och vänster för att i de
onda tiderna kunna räkna på några i utbyte.
Athos blev bjuden på middag fyra gånger och tog varje
gång med sig sina vänner och deras betjänter. Porthos
hade sex liknande tillfällen och gjorde likaledes sina vän-
ner delaktiga därav; Aramis mottog åtta inbjudningar.
Han var, som man redan kunnat se, en man som gjorde
mycket litet väsen av sig, men som uträttade så mycket
mera,
D’Artagnan åter, som ännu icke kände någon i huvud-
staden, kunde icke åstadkomma något annat än en choklad-
frukost hos en präst, som var en landsman till honom, och
en middag hos en kornett vid gardet. Han förde sin armé
till prästen, hos vilken man slukade alla hans förråd för
två månader, och till kornetten, som bjöd på en utmärkt
middag; men, som Planchet uttryckte sig, ett mål är i
alla fall bara ett mål, om man än äter aldrig så mycket.
D’Artagnan kände sig således ganska förödmjukad av
att icke ha kunnat skaffa sina kamrater mer än en och en
halv måltid —— ty frukosten hos prästen kunde icke räknas
för mer än ett halvt mål —— i utbyte mot de kalas, som
Athos, Porthos och Aramis åstadkommit. Han ansåg sig
som en börda för sällskapet, i det han i sin ungdomliga
stränga redbarhet alldeles glömde, att han under en hel
månad underhållit hela sällskapet, och i sin bekymrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
