Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 ÅTTONDE KAPITLET
sinnesstämning började han grubbla och försöka att hitta
på något. Han gjorde den betraktelsen, att detta förbund
av fyra unga män, modiga, rådiga och handlingskraftiga,
borde ha något annat att göra än att gå och slå dank, öva
sig i fäktning och ställa till mer eller mindre lyckade
upptåg.
Och i sanning, fyra sådana män som de, tillgivna var-
andra och beredda att offra allt för varandra, från och
med börsen till och med livet, fyra män som alltid bistodo
varandra, aldrig veko tillbaka och som var för sig eller
alla tillsammans voro färdiga att utföra de gemensamt fat-
tade besluten; fyra par armar, hotfullt utsträckta mot alla
fyra väderstrecken, eller vändande sig mot en enda punkt,
borde ovillkorligen, vare sig fördolt eller i öppen dag, ge-
nom minor, löpgravar och list eller genom väld, kunna ba-
na sig väg till det önskade målet, hur väl förvarat och hur
avlägset det än måtte vara. Det enda, som förvånade d’Ar-
tagnan var, att hans vänner icke kommit att tänka på den
saken.
Men han tänkte på den, han, och det på fullt allvar än-
då, och satt just och bråkade sin hjärna för att hitta på en
användning för denna kraft, en och odelbar på samma gång
fyrdubbel, med vilken han icke tvivlade på att man, liksom
med den hävstång Archimedes sökte, skulle kunna lyfta
jorden —— då han hörde någon sakta knacka på dörren.
D’Artagnan väckte Planchet och befallde honom att öppna.
Av detta, att PArtagnan väckte Planchet, må icke läsa-
ren draga den slutsatsen, att det var natt eller att dagen
ännu icke hade randats. Nej, klockan hade nyss slagit fyra på
eftermiddagen, Planchet hade två timmar förut kommit
och begärt middag av sin herre, och denne hade svarat ho-
nom med det gamla ordspråket: »den, som sover, han äter».
Och Planchet åt sin middag sovande.
Han släppte in en person med ett tämligen simpelt ut-
seende och som såg ut som en småborgare.
Planchet skulle gärna som en dessert på middagen velat
höra på samtalet, men den främmande mannen förklarade
för d’Artagnan, att vad han hade att meddela var av vikt
och att han önskade tala med honom i förtroende och mel-
lan fyra ögon, varför d’Artagnan skickade bort sin betjänt
och bad den besökande taga plats.
Det uppstod ett ögonblicks tystnad, varunder de båda
männen betraktade varandra liksom för att lära känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
