Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 ELFTE KAPITLET
behöva blygas kunde mottaga penninggåvor av sin konung;
låtom oss tillägga, att i detta de lätta sedernas tidevarv de
icke hyste större skrupler i fråga om presenter av sina
älskarinnor och att dessa nästan alltid lämnade dem dyrbara
och varaktiga suvenirer, som om de med gedigenheten av
sina skänker velat motverka förgängligheten av deras
känslor.
Man gjorde på den tiden sin lycka med kvinnans tillhjälp,
gick kjortelvägen, och det utan att rodna. De kvinnor, som
endast voro vackra, gåvo sin skönhet, och därav kommer
troligen det gamla ordspråket, att »den vackraste flicka i
världen kan icke giva mer än hon har». De, som voro rika,
gåvo dessutom en del av sina pengar, och man skulle kunna
anföra en hel hop hjältar från denna galanteriets tidsålder,
som varken skulle vunnit sina sporrar först och sina fältslag
sedan utan den mer eller mindre späckade börs, som deras
älskarinnor stoppat i deras sadelfickor.
D’Artagnan ägde ingenting, och hans lantliga försynthet,
denna lätta fernissa, flyktig som blomdoft, fin som persikans
fjun, hade småningom blivit bortblåst av de föga renläriga
råd, som de tre musketörerna gåvo sin vän. Enligt den ti-
dens sällsamma åsikt ansåg d’Artagnan sig i Paris, såsom i
fält, och detta varken mer eller mindre än om han varit i
Flandern: där spanjoren, här kvinnan. På båda hållen fanns
det en fiende att besegra, brandskatter att utkräva.
Men, låtom oss erkänna det, för ögonblicket drevs d”Ar-
tagnan av en ädlare och oegennyttigare känsla. Krämaren
hade sagt honom, att han var rik; den unga mannen kunde
gissa, att med en så beskedlig stackare till man som herr
Bonacieux måste hustrun vara den, som hade nyckeln till
kassakistan. Men allt detta hade icke det minsta bidragit
till den känsla anblicken av fru Bonacieux väckte hos ho-
nom, och egennyttan hade nästan förblivit främmande för
den gryende kärlek, som följde av denna bekantskap. Vi
säga nästan, ty tanken på att en ung kvinna, vacker, behag-
full, begåvad, på samma gång är rik, försvagar på intet sätt
denna nyvaknade kärlek, utan tvärtom stärker den.
Välståndet skapar en mängd aristokratiska fina behov och
nycker, som väl anstå skönheten. En fin vit strumpa, en
sidenklädning, en spetshalsduk, en vacker sko på foten, ett
fraåscht band i håret göra visserligen icke en ful kvinna
vacker, men de göra en vacker kvinna ännu vackrare, för
att nu icke tala om händerna, som vinna på alla dessa små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
