Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 ELFTE KAPITLET
»Vilken näsduk?»
»Den jag hittade vid edra fötter och som jag stoppade
i er ficka.»
»Tyst då, tyst, olycklige!» utropade den unga kvinnan.
»Vill ni störta mig i fördärvet?»
»Där ser ni, att det ännu finns faror för er, då ett enda
ord kan komma er att darra, och då ni tillstår, att ni skulle
vara förlorad, om någon hörde det ordet. Seså, fru Bona-
cieux», utbrast d’Artagnan, i det han fattade hennes hand
och såg på henne med en glödande blick, »var mera ädel-
modig än så, anförtro er åt mig! Har ni då inte läst i
min blick, att mitt hjärta är fullt av hängivenhet och sym-
pati för er?»
»Ack jo», svarade fru Bonacieux, »begär därför gärna
att få veta mina egna hemligheter, och jag skall yppa dem
för er; men med andras däremot är det en helt annan sak.»
»Gott», sade d’Artagnan, »jag skall nog veta att utforska
dem ändå. Eftersom dessa hemligheter kunna ha infly-
tande på ert liv, så måste de bli mina.»
»Akta er väl för det!» utropade den unga kvinnan med
ett allvar, som kom d’Artagnan att rysa mot sin vilja.
»För Guds skull, blanda er inte i något, som rör mig, och
försök inte att hjälpa mig i vad jag förehar, jag fordrar
det i namn av det intresse jag inger er, den tjänst ni gjort
mig och som jag aldrig skall glömma! Tro hellre på vad
jag nu säger er. Befatta er inte längre med mig, jag finns
inte mera till för er, låt det vara som om ni aldrig sett mig.»
»Och är det meningen att Aramis skall göra på samma
sätt som jag?» frågade dfArtagnan stucken.
»Det är nu två eller tre gånger som ni uttalat det nam-
net, och ändå har jag sagt er, att jag inte känner honom.»
»Jaså, ni känner inte den person, vars fönsterlucka ni
kommer och knackar på? Seså, min fru! Ni anser mig
alldeles för lättrogen.»
»Bekänn att det är för att få mig att tala, som ni hittat
på den här historien och uppfunnit den där personen.»
»Jag hittar inte på någonting, jag uppfinner ingenting
—— jag säger rena sanningen.»
»Och ni påstår således, att en av edra vänner bor i det
där huset?»
»Jag påstår och upprepar för tredje gången, att i det där
huset bor en av mina vänner och att den vännen är Aramis.»
»Allt det där kommer nog att förklaras längre fram»,
mumlade den unga kvinnan; smen var nu tyst därmed !»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
