Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRIGEN KENYTER SIG 125
»Om ni kunde läsa i mitt hjärta, om det låge blottat för
er», sade d’Artagnan, »så skulle ni där finna så mycken ny-
fikenhet, att ni skulle hysa förbarmande med mig, och så
mycken kärlek, att ni ögonblickligen skulle tillfredsställa
min nyfikenhet. Man har ingenting att frukta av dem,
som älska en!»
»Ni talar bra hastigt om kärlek»! sade den unga kvinnan
och skakade på huvudet.
»Det är därför att kärleken kommit till mig hastigt och
för första gången och därför att jag inte är tjugu år ännu.»
Den unga kvinnan betraktade honom förstulet.
»Hör på och ni skall finna, att jag redan är på spåren»,
sade d’Artagnan. »För tre månader sedan var Jag nära att
få en duell med Aramis för en näsduks skull, som var all-
deles lik den ni visade nyss för den där kvinnan inne i hans
rum, en näsduk märkt på samma sätt, det är jag säker på.»
»Ni tröttar alldeles ut mig med alla dessa frågor, det
måste jag säga!» sade den unga damen.
»Men ni, som är så klok och försiktig, betänk om ni skulle
bli gripen och den där näsduken träffades hos er, skulle ni
inte då bli komprometterad genom den?»
»Varför det? Initialerna äro ju mina egna: C. B., Con-
stance Bonacieux.»
Ja, eller Camille de Bois-Tracy.»
»Tyst, ännu en gång, var tyst! "Om inte de faror jag är
utsatt för kunna återhålla er, så tänk åtminstone på de faror
ni själv kan råka ut för!
»Jag?» .
»Ja, just ni. Ni riskerar livet genom att känna mig.»
»I så fall lämnar jag er inte mera.»
»I himlens namn, vid er krigarära, er ridderlighet som
adelsman», bönföll den unga kvinnan med knäppta händer,
»besvär jag er: gå er väg! Hör, klockan slår tolv, det är
den timme man väntar mig!»
»Min frus, sade den unga mannen och bugade sig, »den
som ber mig på detta sätt, kan jag ingenting neka —— var
lugn, jag går!»
»Och ni följer mig inte, spionerar inte?»
»Jag går genast hem till mig.»
»Å, jag visste väl att ni var en ädel ung man !» utbrast fru
Bonacieux, i det hon räckte honom ena handen och lade den
andra på klappen till en liten port, gömd i muren.
D’Artagnan fattade handen, som räcktes honom, och
kysste den varmt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
