Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 ELFTE KAPITLET
visade d’Artagnan, att han misstagit sig åtminstone i den
ena av sina gissningar.
»Det är inte Aramis!» utropade han.
»Nej, det är inte Aramis, och på ert utrop kan jag höra,
att ni tagit mig för en annan, varför jag även ursäktar er.»
»Ni ursäktar mig!» skrek d’Artagnan.
»Ja», svarade den okände. »Låt mig därför passera, efter-
som det inte är med mig ni har att göra.»
»Ni har rätt, min herre», sade Td’Artagnan, »det är inte
med er jag har att göra, det är med damen här.»
»Med denna dam? Ni känner ju henne inte», sade främ-
lingen.
»Ni misstar er, jag känner henne.»
»Åh», utbrast fru Bonacieux i en ton av förebråelse, »jag
hade ert hedersord som soldat och adelsman, och jag trodde
mig kunna lita på det!
»Och ni, min fru», sade d’Artagnan förvirrad, »ni hade
lovat mig...»
»Tag min arm, madame, och låt oss fortsätta vår väg»,
sade främlingen.
Men d’Artagnan, förvirrad, slagen, utom sig över allt vad
han hörde och såg, stannade orörlig och med korslagda ar-
mar framför musketören och fru Bonacieux.
Musketören tog två steg framåt och sköt undan d’Ar-
tagnan med handen.
D’Artagnan tog ett språng tillbaka och drog värjan. I
samma ögonblick och blixtsnabbt drog den okände sin.
»För guds skull, mylord!» utropade fru Bonacieux, kasta-
de sig mellan de stridande och tog med båda händerna om
klingorna.
»Mylord?» utbrast d’Artagnan, och ett ljus gick plötsligt
upp för honom. »Mylord? Förlåt, skulle ni möjligen vara..»
»Mylord, hertigen av Buckingham!» sade fru Bonacieux
halvhögt. »Och nu står det er fritt att fördärva oss alla.»
»Mylord —— min fru —— förlåt —— jag ber tusen gånger om
förlåtelse! Men det förhåller sig så, att jag älskar henne
och jag var svartsjuk; ni vet vad det vill säga att älska,
mylord, förlåt mig därför och säg mig hur jag skall kunna
ge mitt liv för ers nåd!»
»Ni är en präktig ung man», sade Buckingham, i det han
räckte d’Artagnan handen, som denne vördnadsfullt tryckte;
ni tillbjuder mig edra tjänster, och jag antar ert anbud.
Följ oss på tjugu stegs avstånd till Louvren, och om någon
spionerar på oss, så döda honom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
