Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEN FRÅN MEUNG 149
Denna man var Armand Jean Duplessis, kardinal Riche-
lieu, icke sådan man vanligen framställer honom för oss,
bräcklig som en gubbe, lidande som en martyr, med led-
bruten kropp, slocknad röst och begraven i en stor länstol
liksom i en för tidig grav, levande endast genom styrkan
av sitt snille och underhållande kampen med Europa en-
dast genom ett evigt tankearbete, utan sådan han på den
tiden i verkligheten var, det vill säga en smidig och artig
kavaljer, visserligen redan svag till kroppen men uppehål-
len av denna moraliska styrka, som gjorde honom till en
av de utomordentligaste män, som någonsin funnits till
—— den man som nu, sedan han befäst hertigen av Nevers
i dennes hertigdöme Mantua, sedan han intagit Nimes,
Castre och Uzés, beredde sig att fördriva engelsmännen
från ön Ré och börja belägringen av La Rochelle.
Vid första anblicken fanns således intet, som tillkänna-
gav kardinalen, och det var omöjligt för den, som icke
kände hans utseende, att kunna gissa, inför vilken man
befann sig.
Den stackars krämaren blev stående vid dörren, medan
den person vi nyss beskrivit spände ögonen i honom, som
om han velat tränga ända till djupet av vad som passerat.
»Detta är således denna Bonacieux?» frågade han efter
ett ögonblicks tystnad,
»Ja, monseigneur», svarade officern.
Officern tog på bordet de anvisade papperen, lämnade
dem åt kardinalen, bugade sig ända till golvet och gick.
Bonacieux kände igen papperen från förhören på Bastil-
jen. Tid efter annan lyfte mannen vid eldstaden ögonen
från papperen och borrade dem som ett par dolkar mitt i
hjärtat på den stackars krämaren,
Efter tio minuters läsning och tio sekunders prövning
var kardinalen på det klara.
»Det där huvudet har aldrig konspirerat», mumlade han,
»men lika gott —— låt oss se i alla fall!»
»Ni är anklagad för högförräderis, sade kardinalen lång-
samt.
»Det har man redan sagt mig, monseigneur», utbrast Bo-
nacieux och gav den han talade med samma titel, som
han hört officern använda, »men jag svär, att jag inte
visste om det.»
Kardinalen undertryckte ett småleende.
»Ni har konspirerat med er hustru, med fru de Chev-
reuse och med hertigen av Buckingham.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
