Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Mannen från Meung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna man var Armand Jean Duplessis, kardinal
Richelieu, icke sådan man vanligen framställer honom för oss,
bräcklig som en gubbe, lidande som en martyr, med
ledbruten kropp, slocknad röst och begraven i en stor länstol
liksom i en för tidig grav, levande endast genom styrkan
av sitt snille och underhållande kampen med Europa
endast genom ett evigt tankearbete, utan sådan han på den
tiden i verkligheten var, det vill säga en smidig och artig
kavaljer, visserligen redan svag till kroppen men
uppehållen av denna moraliska styrka, som gjorde honom till en
av de utomordentligaste män, som någonsin funnits till
— den man som nu, sedan han befäst hertigen av Nevers
i dennes hertigdöme Mantua, sedan han intagit Nimes,
Castre och Uzès, beredde sig att fördriva engelsmännen
från ön Ré och börja belägringen av La Rochelle.
Vid första anblicken fanns således intet, som
tillkännagav kardinalen, och det var omöjligt för den, som icke
kände hans utseende, att kunna gissa, inför vilken man
befann sig.
Den stackars krämaren blev stående vid dörren, medan
den person vi nyss beskrivit spände ögonen i honom, som
om han velat tränga ända till djupet av vad som passerat.
»Detta är således denna Bonacieux?» frågade han efter
ett ögonblicks tystnad.
»Ja, monseigneur», svarade officern.
Officern tog på bordet de anvisade papperen, lämnade
dem åt kardinalen, bugade sig ända till golvet och gick.
Bonacieux kände igen papperen från förhören på
Bastiljen. Tid efter annan lyfte mannen vid eldstaden ögonen
från papperen och borrade dem som ett par dolkar mitt i
hjärtat på den stackars krämaren.
Efter tio minuters läsning och tio sekunders prövning
var kardinalen på det klara.
»Det där huvudet har aldrig konspirerat», mumlade han,
»men lika gott — låt oss se i alla fall!»
»Ni är anklagad för högförräderi», sade kardinalen
långsamt.
»Det har man redan sagt mig, monseigneur», utbrast
Bonacieux och gav den han talade med samma titel, som
han hört officern använda, »men jag svär, att jag inte
visste om det.»
Kardinalen undertryckte ett småleende.
»Ni har konspirerat med er hustru, med fru de
Chevreuse och med hertigen av Buckingham.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
