Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEN FRÅN MEUNG 155
»Ja, min vän, ja», sade kardinalen med den faderliga ton,
som han ibland kunde antaga, men som endast lurade dem,
som icke kände honom, »och som man misstänkt er orätt-
vist, nåväl, så måste ni ha ett skadestånd. Se här, tag den
här pungen med hundra pistoler, och förlåt mig.»
»Jag skulle ha något att förlåta er, monseigneur», sade
Bonacieux och var villrådig om han skulle taga pungen,
förmodligen fruktande att den erbjudna gåvan endast var
ett skämt. »Men det var ju er rättighet att låta häkta mig,
det står ju er fritt att underkasta mig tortyr, att låta hänga
mig ni har att befalla, och jag skulle inte haft minsta
ord att säga. Jag förlåta er, monseigneur, det kan aldrig
vara er mening!»
»Åh, min bästa herr Bonacieux, ni är ädelmodig, ser
jag, och jag tackar er. Ni tar således emot den där pungen
och ni går er väg utan att vara alltför mycket missnöjd?»
»Jag går min väg förtjust, monseigneur.»
»Adjö då eller, rättare sagt, farväl så länge, ty jag hop-
pas att vi träffas igen.»
»Så ofta monseigneur önskar, jag står alltid till ers emi-
nens” tjänst.»
»Var lugn, det skall bli ofta nog, ty jag har funnit det
högst angenämt att samtala med er.»
»Åh, monseigneur!»
»Farväl till härnäst, herr Bonacieux, farväl!»
Och kardinalen avskedade honom med en handrörelse,
som Bonacieux besvarade med att buga sig ända till gol-
vet; därpå gick han ut baklänges, och när han var ute i
ytterrummet, hörde kardinalen honom i sin förtjusning
skrika med full hals: »Leve monseigneur! Leve hans emi-
nens! Leve den stora kardinalen!s Kardinalen åhörde
småleende det ståtliga sätt, varpå herr Bonacieux gav sina
entusiastiska känslor luft, och när krämarens hänförda ut-
rop dött bort i fjärran, tänkte kardinalen:
»Det är bra! Den där karlen är hädanefter färdig att
gå i döden för mig.»
Och kardinalen slog sig ned och studerade med den stör-
sta uppmärksamhet plankartan över La Rochelle, vilken
som sagt låg utbredd på hans skrivbord, i det han med en
blyertspenna drog upp en linje utmärkande riktningen för
den blivande beryktade damm, som aderton månader senare
stängde den belägrade stadens hamn.
Just då han var som bäst fördjupad i sina strategiska be-
traktelser, öppnades dörren och Rochefort trädde in på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
