Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Huru storsigillbevararen Seguier mer än en gång sökte efter klockan för att ringa, som han brukat göra förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Se där! Där har ni brevet!» utropade hon med
avbruten och darrande röst; »tag det och befria mig från er
förhatliga närvaro!»
Kanslern, som darrade även han av en lätt begriplig
sinnesrörelse, tog brevet, bugade sig till golvet och drog
sig tillbaka.
Knappt hade dörren stängts efter honom, förrän
drottningen föll halvt medvetslös i armarna på sina hovdamer.
Kanslern bar fram brevet till konungen utan att ha läst
ett ord därav. Konungen tog emot det med darrande hand,
såg efter utanskriften, som saknades, blev alldeles blek,
öppnade det långsamt, och när han av de första orden
såg, att det var ställt till konungen av Spanien, läste han
mycket hastigt igenom det.
Det var en hel anfallsplan mot kardinalen.
Drottningen uppmanade sin bror och kejsaren av Österrike att,
uppretade som de voro av Richelieus politik, vars ständiga
mål var det österrikiska husets förödmjukande, hota
Frankrike med krigsförklaring och att såsom villkor för
fredens bevarande fordra kardinalens avlägsnande; men om
kärlek innehöll brevet icke ett enda ord.
Helt glad gjorde konungen sig underrättad, om
kardinalen ännu fanns kvar i Louvren, och fick till svar att hans
eminens i skrivkabinettet väntade på hans majestäts
befallningar.
Konungen begav sig genast till honom.
»Min kära hertig», sade han, »ni hade rätt, och det var
jag som hade orätt; hela intrigen gäller endast politik, det
är alls inte fråga om någon kärlek i det här brevet, som
ni själv kan se. Däremot är det mycket starkt fråga om er.»
Kardinalen tog brevet och läste det med den största
uppmärksamhet; när han hunnit till slut, läste han igenom
det ännu en gång.
»Nåväl, ers majestät», sade han, »ni ser nu hur långt
mina fiender kunna gå: man hotar med två krig, om ni
inte avskedar mig. I ert ställe, sire, skulle jag
sannerligen giva vika för så mäktiga skäl, och för mig vore det
en verklig lycka att få draga mig tillbaka.»
»Vad säger ni, hertig?»
»Jag säger, sire, att min hälsa blir förstörd på dessa
oupphörliga strider och detta ständiga arbete. Jag säger,
att jag efter all sannolikhet inte kommer att stå ut med
ansträngningarna vid La Rochelles belägring och att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
